Vi tror att allting rasade samman för oss först när något tungt lades på oss. Men tänk om det bara är en liten del av sanningen. En mycket liten del vi förstorat upp och som förblindat oss för den riktiga grundorsaken till raset. Vi kan se svåra händelser i livet, sådana vi inte fick hjälp att hantera, som tunga vikter vi bär på. En sådan väger 25 kg, en annan 42 kg, en tredje 18 kg o.s.v. Allt som allt bär vi långt mer än vi borde. Så en dag kommer någon och lägger på ytterligare 1,2 kg vikt. Den extra vikten kan exempelvis vara mer ansvar på jobbet, att en relation tar slut, sjukdomsbesked eller vad som. Men de 1,2 kilon gör att vi rasar ihop helt och inte klarar av att resa oss upp. Vi blir sjukskrivna och får då prata med en expert. Vi berättar för den om arbetssituationen och vardagen. Vi berättar alltså om de 1,2 kilon. Och vi får hjälp. Men den hjälpen vi får är att hantera 1,2, inte 42, inte 25… (Det ser så klart inte ut så här för alla, men av erfarenhet vet jag att det ser ut så här för många.)
Det vill säga; vi får hjälp att hantera symptomet och inte källan till det. För vad som troligtvis gjorde att vi föll var inte den sista vikten som lades på. Det var allt vi burit genom livet som vi för länge sedan borde släppt taget om. I det uppstår frågan: Vilken vikt ska vi fokusera på att släppa, den lilla eller den stora? Mitt svar är den stora. Därför att det mest troliga är att det var den som gjorde att den lilla påverkade oss negativt.
Min arbetsmetod för min egen hälsa och utveckling har varit att bildligt talat släppa tag om saker ur det förgångna som bara tyngde och begränsade mig. Hur har jag gjort det? Ett förenklat svar: Genom att praktisera acceptans och skapa nyttiga och berikande beteendemönster. Regelbunden motion är en sådan, att utmana mina rädslor och sanningar en annan.
Vad vill jag då säga? Jo, att genom livet behöver vi, vare sig vi vill det eller inte, ägna tid till att läka våra mentala/själsliga sår. Så att vi kan omvandla dem till ärr och senare till verktyg för att få ett bättre liv. Om vi inte gör det riskerar det lilla att fälla oss gång på gång. Detta är något jag ofta pratar med mina klienter (samtalspartners om) om.
Om vi tar oss tid att analysera och reflektera över vilka mentala tyngder (negativa beteendemönster, rädslor, fobier etc.) vi bär på kan vi därefter ta nästa steg, som då är förändring. Genom det blir vi mer uthålliga och ökar vår förmåga att hantera extra vikt som läggs på oss. Vi blir mer motståndskraftiga.
Ovanstående är så klart min sanning. Men jag tror inte det kan skada oss att fundera på följande: Något vi upplever som mycket besvärligt i våra liv just nu, beror det på det som sker runtomkring oss eller kan det bero på saker vi sen tidigare inte tagit tag i?
Tack för din tid. Daniel Ps. Vill du läsa mer om detta och om min metod för att läka själsliga sår så hittar du massor i min bok "Kärlekens Omtanke". Ds
