”Har något i ditt liv förändrats under timmen vi haft samtalet? Har något av det du ser som problem försvunnit?” frågade jag en klient under ett samtal förrförra veckan. Hon tänkte efter en stund och svarade att ingenting hade förändrats. ”Känner du dig lugn inombords?” frågade jag vidare. ”Ja, mycket”, svarade hon. ”Så om ingenting i ditt liv har förändrats under vårt samtal, problemen du tror dig ha är exakt desamma, hur kommer det sig att du just nu kan vara så lugn när di

”Jag är f.d. alkoholist.” Hör någon säga så? Att erkänna sitt förflutna är inte samma sak som att leva i det. Att erkänna det är att kunna säga: Detta hände. Detta var jag då. Detta påverkade mig. Utan skam, utan försvar, utan behov av att övertyga. Att leva i sitt förflutna är något annat. Det är att fortsätta namnge sig själv utifrån det som varit. Detta inlägg handlar om det.

Självmordstankar. Jag har burit dem sedan jag bokstavligen var ett barn. En gång var det nära, men en vän räddade mig. Och som många andra har jag haft människor nära mig – exempelvis min far – som valde att avsluta sina liv. Jag har aldrig dolt att de här tankarna finns i mitt liv. Men kanske har jag inte talat tillräckligt om dem. Åtminstone inte helt öppet. Så detta inlägg handlar om det. Eller snarare: om hur jag, trots detta, har lärt mig att älska livet så mycket som j

Känner du dig respekterad i den relationen du lever i? Om du svarar nej på frågan hoppas jag du läser detta inlägg.

Att bli kär är något som sker i nuet och i affekt. Att älska någon är däremot något som byggs upp långsiktigt.

Hur du väljer att se på saker och ting, och hur du väljer att yttra dig och agera utifrån ditt synsätt, påverkar hur du och dina kära mår.

Lever du med den perfekta människan? Jag tänker på sådan person som tror sig veta allt. En som ständigt får dig att känna dig värdelös.

Min text som lästes av över en miljon svenskar

En krönika av Daniel Mendoza, grundare av Good News Magazine, om negativa nyheter och hur de skadar oss som individer och våra samhällen.