Titta på nedanstående bild som ska föreställa en pojke och hans far. Lek med tanken att pojken en stund innan krossat ett fönster med en sten eller råkat träffa familjens bil med något han kastade. Allt så klart ett misstag. En olyckshändelse under leken.
Lyckligtvis agerar inte alla föräldrar med vrede i sådan situation. Men många gör. Många bestraffar. Att skrika och skälla är exempelvis en form av bestraffning. Målet för föräldern är så klart att det inte ska upprepas. Men ökar en utskällning, en tillrättavisning, sannolikheten för att en olyckshändelse inte upprepas, eller ökar sådan utskällning sannolikheten för att föräldern och barnet får distans till varandra?
Jag är övertygad om att det är det senare som sker. Jag tror att en utskällning inte leder till att barnet lär sig att göra rätt. Det leder istället till att barnet lär sig att ljuga för föräldern: "Det var inte jag". Eller kanske t.o.m. låtsas som att ingenting har hänt. Än värre, det kanske låter bli att leka.
Lek nu med tanken att pappan i bilden går fram till sonen, sätter sig på huk som i bilden och säger: "Anton (måste ge pojken ett namn), döma av ditt kast och det trasiga fönstret verkar det som om du blivit starkare i armen. Det är ett bra tecken. Det visar ju på att du växer som du ska. Men min älskade son, på grund av styrkan i dina armar, och därför att jag minns själv att när man växer som du nu gör är det lätt att inte alltid ha kontroll på sina styrkor, tror jag att du behöver tänka på att inte kasta saker mot sådant som kan gå sönder. Fortsätt att träna på dina kast men gör det åt sådant håll där du inte riskerar att hamna några meter längre bort med vad du än kastar. Förstår du hur jag menar?"
Förhoppningsvis svarar sonen att han gör det. Han kanske till och med säger "Förlåt, pappa. Det var en olyckshändelse." Om pappan har från början praktiserat vad jag kallar för "The art of compassion" kommer troligtvis sonen att säga så. Vilket gör det möjligt för fadern att svara: "Det är ok min son. Jag vill att du fortsätter att leka. Men önskar att du blir medveten om dina styrkor. Kan vi nu hjälpas åt att få undan glaset (om det var ett fönster som gick sönder)?" Fadern kanske t.o.m. berättar om när han själv som ung, eller som vuxen, råkade ta sönder något. Olyckshändelser sker.
Har du som vuxen råkat ta sönder någonting? Har du som vuxen råkat göra fel? Jag tror att få vuxna kommer att kunna svara "aldrig" på frågorna. Skulle en utskällning, en tillrättavisning, vid sådant tillfälle få dig att bli bättre på att tänka dig för? Skulle en utskällning få något ogjort? Skulle en utskällning få dig att vara mer rak och ärlig med personen som skäller på dig? Eller skulle en utskällning bara skapa en negativ känsla i dig? Bortsett från det faktum att du säker redan mår lite dåligt över att du råkade ta sönder något.
Jag tänker att om pappan får Anton att känna sig lugn, att inte känna skam, att inte vilja fly, och att förstå detta med hans styrka i armarna, så får han Anton att lyssna. Han ger inte Anton dåligt samvete. Han får honom istället att själv vilja ta ansvar. Att kanske till och med vilja rätta sitt misstag. En utskällning gör inte sådant. En utskällning öppnar inte upp för sådant. En utskällning stänger ett barn.
The Art of Compassion är för mig idén om att vi i varje situation kan välja att agera utifrån kärlek. Att vi i varje situation kan fundera på hur vi själva skulle vilja bli bemöta när vi t.ex. råkar göra fel. Om vi lär oss att göra välja rätt, i synnerhet med barn men så klart även med vuxna, öppnar vi upp för förståelse för problemet och även för viljan att lära sig och att ta ansvar. Jag tror att det barnet som uppfostras så lär sig att tänka på konsekvenser och att vara närvarande och se risker. Jag tror att det barnet som uppfostras med dömande, med utskällningar och tillrättavisningar slutar tidigt att vara ett lekfullt barn. Det slutar tidigt att lära sig att göra rätt, och lär sig istället att undvika att åka dit när det gör fel. Och fel, det gör vi alla. Livet ut.
De som uppfostras utifrån The Art of Compassion får dock med sig ett vackert verktyg. Nämligen viljan att rätta till sina misstag. Daniel Mendoza
Uppskattar du ovanstående text och önskar att jag skriver fler får du gärna stödja mig. Du kan antingen göra det via Swish: 0702200945 eller via PayPal: danne@goodnewsmagazine.se Tack! 🙏
Foto: Köpt hos Shutterstock.
Comments