”Jag är sjukskriven på grund av utbrändhet", sa han första gången vi talades vid.
Min granne kunde ena dagen le som en sol för att morgonen efter se ut som någon som under natten blivit bestulen livsglädjen. Under många år var han sjukskriven på grund av utbrändhet. Innan utbrändheten hade han länge varit högt uppsatt chef i stort bolag. Ett arbete som innebar långa dagar med stort ansvar, mycket stress och press.
Han och jag pratade ofta om beteenden, uppfostran (barn och djur) och personlig utveckling. Under en sina bättre dagar och under sådant samtal bad han om min åsikt gällande sin sjukskrivning. Han sa: ”Dalta inte med mig, Danne (en av få män som kallat mig det), var ärlig!” (Ber man om min åsikt tar jag inte hänsyn till hur den kan tas emot. Vill man inte veta vad jag tycker ska man inte fråga mig.)
Jag svarade honom: ”Du är inte sjukskriven på grund av utbrändhet, du är sjukskriven på grund av lathet. Du har varit lat vad gäller att ta hand om din fysiska hälsa och att lösa mentala knutar du haft under årtionden. Du har flytt det ansvaret och till slut blivit sjukskriven på grund av det. Din sjukskrivning är resultatet av att du alldeles för länge låtit bli att läka själsliga sår och att stärka den fysiska kroppen. Och vad som hände var att din historia hann ikapp dig. Vännen, du har fått hjälp att hantera symptomen, aldrig att läka såren eller bygga ett starkt försvar.”
Det var sista gången vi pratade med varandra. Nej då, det var inte sista. 😉 Vi hann ha många fler fina samtal innan jag flyttade och kontakten bröts.
Jag coachar personer som vid olika tillfällen blivit sjukskrivna p.g.a. utbrändhet. Hos några märker jag samma mönster. De får hjälp att angripa symtomen (t.ex. med tabletter), men sällan, av vad de själva berättat, källan till dem. Vad betyder det? Jo, för mig betyder det att man riskerar förr eller senare att igen hamna i samma sits.
Nu menar jag inte att det behöver vara så för dig. Mitt inlägg är menat som ett sätt att ge andra perspektiv och hjälpa dem att se på ett problem från andra vinklar. Och det, kära läsare, är aldrig fel.
Vad jag lite menar är detta: Vi kan se det som med ett hus. Om grunden är felkonstruerad behöver det åtgärdas, annars lär alla goda ansträngningar att få fasaden att se bra resultera i halvmesyrer.
Om en människa har negativa beteendemönster - d.v.s. sådana som gör livet svårare för henne - sådana som uppstod efter strider hon fick utkämpa exempelvis som barn så behöver de adresseras och hanteras. Så att hennes själ kan få ro. Så att det som hände inte längre sitter kvar i kroppen. Så att hon kan bli fri.
Min coachning funkar så. Och igen bildligt talat funkar det så här: Om du har fått gruskorn i skon och bara har några få meter kvar av loppet … kör! Men om det är långt kvar, stanna och rengör skon. Du tjänar alltid på det. Gå inte omkring och bär på saker som skaver. Förr eller senare riskerar det och vardagens ansvar och måsten bli för tungt att bära.
Daniel Mendoza
Ps. Vill du ha min hjälp så går det att boka mig! Läs HÄR hur. Och vill du veta mer hittar du massor i min Kärlekens Omtanke. Ds
Foto: Shutterstock