Äkthet. Ens sanna jag. Vem är sig själv? Känner du någon sådan person som du med säkerhet kan säga att den verkligen är sig själv i alla lägen? Känner du att du själv är sådan eller händer det att du sitter och låtsas vara någon du inte är? Att du låtsas känna något du inte känner. Att du låtsas tycka något du inte tycker. Var ärlig nu. Många kan faktiskt inte ens vara ärliga mot sig själva. Men om du tar dig några sekunder att fundera på det, är det ändå inte märkligt, på gränsen till absurt, att vi som individer behöver låtsas? Det är som att vi lever i en låtsasvärld där ingen vågar vara sig själv av rädsla för vad andra ska tycka.
”Du får inte se mig så här!” sa en kvinna en mycket tidig morgon och vände sig hastigt bort medan hon täckte för ansiktet. Hon hade inte hunnit sminka sig. Hon hade inte hunnit göra i ordning sig till den hon valde att visa mig. Den hon ville jag skulle bli kär i. Vilket var sorgligt, för allt jag ville var att se henne. Vi kan så klart skylla på gängse normer, på uppfostran, på patriarkatet, på stereotyper och vad mer vi önskar. I slutändan är det ändå vårt ansvar att vara så äkta vi kan vara. Men vem kan? Vem vågar? Så vem är den andra personen vi egentligen möter? Vem är den vi egentligen visar?
Lek med tanken att det fanns änglar och en sådan en dag står framför dig. Den säger till dig: ”Om du kan berätta om vilket liv du vill ha så kommer jag att ordna det genom att knäppa mina fingrar tre gånger. Du kommer inom loppet av tusendels sekund inte minnas något ur detta liv och du kommer inte känna sorg, smärta eller saknad. Du kommer att ha alla tillgångar du vill ha, umgås med vilka du vill umgås med, jobba där du vill jobba, bo där du vill bo, se ut så som du önskar se ut och så vidare. Säg mig nu, hur mycket av den du är i dag skulle du behålla och hur mycket skulle du vilja bli av med eller ändra på? Om du verkligen visste att du skulle kunna ändra på exakt allt, till och med din uppväxt, till och med minnen, hur mycket skulle du ändra på? Lite, mycket, allt eller inget?
För det flesta av oss är det svårt att vara oss själva. För de flesta av oss är det svårt att vara ärliga. För många av oss är det svårt att visa känslor. För många av oss är det svårt att våga tycka. Men varför? Ta bara våra närmaste relationer. Borde inte vi kunna vara hundra procent ärliga mot dem vi lever med? Dem vi påstår att vi älskar. Borde inte de vara lika ärliga mot oss? Ändå kan få det. Det är något trasigt i oss. Något vi inte vet hur vi ska laga.
Lek vidare med denna tanke: Tänk om det trasiga är vår oförmåga att höra vår egen röst och att leva efter den? Tänk om vad som hindrar oss från att vara ärliga, från att vara oss själva i alla lägen, är vår oförmåga att höra vår egen röst på grund av att vi hela tiden hör alla andras. Med alla andras menar jag föräldrar, kollegor, chefer, kompisar, vänner, släktingar, ledare, kändisar, och så röster från svunna tider som vi ärvt i vårt DNA.
-------------
Ovanstående text är berättarrösten i en av mina romaner. Berättarrösten finns i alla men framför allt i andra och tredje delen av min trilogi Den Enda samt i min nya roman Bland får - en bankmans bekännelser. Trilogin kan du t.v. köpa för 300 kr! Porto tillkommer, så klart. Men det är ändå nästan halva priset mot vad du får betala hos återförsäljarna. Klicka här!
Foto: Elisa Enriquez