Happiness is not
the absence of problems,
but the ability
to deal with them.
– Charles de Montesquieu 1689-1755
Vad kommer du få ut av att läsa denna text? Min förhoppning är att den hjälper dig att vara snällare mot dig själv när saker och ting inte går så som du önskar, men även att du blir bättre på att se din egen förbättring. Det vill säga, bättre på att se din väg mot målet och inte enbart målet. Texten handlar om personlig utveckling och är lämpad för dig som kämpar med att till exempel stärka din självkänsla. Kanske har du som mål att inte bli utbränd igen, kanske har du som mål att förändra ett beteendemönster som belastar dig.
Låt mig börja med att måla upp följande scen: En solig höstdag sitter du i en skön fåtölj inne på ett café och läser en fängslande kärleksroman. Boken, som inte innehåller några av de vanliga ingredienserna andra kärleksromaner ofta innehåller (inga sex- och våldsscener, ingen svartsjuka, inget missbruk av något slag, ingen tjafs mellan vuxna), berör dig djupt och gör att du då och då behöver pausa i läsandet. Varje gång lyfter du din blick mot det stora fönsterpartiet och gatan utanför. Kontrasten mellan stillsamheten som råder inne i caféet och bruset utanför känns påtaglig. Strömmen av människor får dig att undra om någon av dem kan vara en av karaktärerna i boken.
Det är i ett sådant ögonblick du upptäcker en ung kvinna som springer över gatan. I samma sekund du hinner tänka tanken att alla verkar så stressade ser du henne snubbla på trottoarkanten och falla med ansiktet före mot asfalten. I en ren reflex flyger du upp från fåtöljen för att springa ut och hjälpa henne, då du tror hon kommer att slå sig mycket illa. Men istället för att slå sig gör hon en kullerbytta och avslutar den med att skjuta ifrån med händerna och därifrån göra en volt för att landa perfekt på fötterna. Det ser nästan regisserat ut när kvinnan fortsätter att springa som om ingenting hänt. När du tittar runt i lokalen möter du andras förundrade blickar. Utan ord tycks ni bekräfta för varandra att ni såg samma ska.
Fråga dig detta: Vad lägger du mest fokus på, att kvinnan föll eller hur hon tog emot sig?
Varför jag skriver detta har att göra med att många som jobbar med sig själva kritiserar sig hårt när att de mentalt faller. T.ex. när de tappar humöret på arbetsplatsen eller när de loggar in på sociala medier trots att de skulle ta en paus från allt. "Jag har inte kommit någonstans!", "Jag har inte lärt mig någonting!", "Jag står på ruta ett!!", "Jag är en odåga!" och mycket mer säger de om sig själva. Deras fokus är misslyckandet och inte hur snabbt de tog sig därifrån. Gör du likadant?
Fina, livet går inte ut på att aldrig snubbla eller falla. När jag coachar människor säger jag detta till dem: "Jag kan inte hjälpa dig att aldrig falla. Mitt mål är att stärka dig så att du snabbt kan resa dig upp den gången du faller. Om du tidigare, när du föll, gick från noll till minus hundra (att bränna ut sig helt innebär då det) är mitt mål att du nästa gång kanske hamnar på minus tjugo. Och istället för att ligga kvar där i dagar, veckor, månader eller år, så är du där i timmar." Vi arbetar med det mentala immunförsvaret, d.v.s. vi arbetar med personens själsliga (jag vill kalla det så) motståndskraft och psykologiska flexibilitet.
Det finns en spansk låt (Fuiste Tú av Ricardo Arjona) jag älskar (skrev Den Enda delvis till den). Ett stycke ur den lyder: "Las nubes grises también forman parte de paisaje" Fritt översatt: "Gråa moln hör också till landskapet." Vad gäller personlig utveckling, vad gäller lycka och livet, så är andemeningen den att gråa dagar, dåliga stunder, svåra ögonblick, hör till livet. Att mentalt snubbla och falla hör till livet. Vi kan inte undvika sådant, vi kan bara bli bättre på att hantera det. Ju bättre vi blir, desto bättre blir våra liv.
Så nästa gång du har en dålig stund, nästa gång du tappar humöret, nästa gång livet känns besvärligt och inte värt att leva, var inte för hård mot dig själv för att det känns så. Eftersträva inte att bli omänsklig. Fokusera istället på hur snabbt du återhämtade dig. Fokusera på hur bra du tog emot dig och inte på att du känslomässigt snubblade. För i ärlighetens namn, om du kan tänka så pass långt bevisar det att du redan rest dig upp. Hur snabbt gick det?
Men missförstå mig rätt nu. Jag menar inte att du ska ge dig ursäkter för att bete dig illa mot andra och i synnerhet mot ett barn. Om du tappar humöret mot ett barn, om du låter ditt skit gå ut över ett barn, behöver du söka hjälp. Omgående! Ett barn ska inte behöva lära sig att hantera sina föräldrars dåliga humör och ilska. Punkt.
Och om du mot förmodan inte förstår något av det jag försöker säga så läs igen citatet i början av texten.
Daniel Mendoza
Ps. På söndag föreläser jag igen i Stockholm. Platsen är Hälsans hus på Söder. Det blir årets näst sista föreläsning i Stockholm. Passa på! Du kan boka via hemsidan (300 kr) eller via Swish (250 kr) 0702200945. Tiden är 19-21 och adressen är Fjällgatan 23B. Inga biljetter säljs på plats! Läs mer HÄR. Ds
Foto: Shutterstock