top of page

Gör inte dina problem till deras

Uppdaterat: 20 juli 2023

”Pappa, då tycker jag att du ska bota dig själv innan du smittar oss.” - Leon Mendoza, 11 år

(Notis: Detta är ett kapitel ur min föräldrarbok Vara Pappa. )


Vid frukostbordet tyckte jag att Leon hade sin skål för långt ifrån sig. Varje gång han tog en sked yoghurt var det med risk för att han skulle tappa en del på bordet, tyckte åtminstone jag. Under några korta ögonblick var jag oförmögen att se hur mycket han tyckte om av det han åt, att se hur duktig han var med skeden och att han åt ordentligt. Allt jag såg var problem. Några gånger när han förde skeden från skål till mun ville jag därför säga till honom. Lyckligtvis hindrade jag mig själv. Kring den tiden, då det inte alltid kom naturligt, påminde jag mig från morgon till kväll om att tänka till en extra gång innan jag yttrade något som uppstått p.g.a. rädslor i mig. Jag stoppade mig när jag konstaterade att Leon inte gjorde fel. Allt han gjorde var ju att försöka lära sig att äta frukost på sitt sätt. Jag förklarade för honom och Noah hur jag hade tänkt men att jag insett att det var fel av mig. Jag frågade dem vad de trodde kunde vara skälet – svaret visste jag, men jag ville göra dem delaktiga – till att jag ibland, som just då, bara såg problem. Efter en stunds funderade sa jag: ”Om jag hade gjort fel som barn hade jag troligtvis fått stryk. Definitivt om min far sagt till mig innan. Jag tror att han smittade mig med sin trasighet.” Leon fortsatte att äta som han ville men pausade sig efter en stund, synade mig och till slut sa han: ”Pappa, då tycker jag att du ska bota dig själv innan du smittar oss.”


Men vad vi ser som ett misstag kan sett från barnets perspektiv vara ännu en erfarenhet, en lärdom.

Allt har en källa. Dina tillkortakommanden. Dina rädslor. Din lycka. Din kärlek. Ditt hat och så även ditt dömande. Allt har en källa. Har du funderat på hur ditt liv skulle kunna se ut om du en dag tog beslutet att ge näring till det som berikar dig och världen? Hur skulle din själ och kropp må om du från och med den dagen medvetet valde att lägga fokus på det vackra, det kärleksfulla och godhet? Om du har ett barn, hur tror du att det skulle må om du, som vuxen och ansvarig, tänkte om och istället för att skälla på småsaker som blir fel, började lyfta fram allt som är bra och rätt? Tror du att du plötsligt skulle riskera att missa det som är fel i världen? Tror du att du plötsligt skulle sluta bry dig om orättvisor och andras misär? Tror du att ditt barn plötsligt skulle börja uppföra sig sämre? Tänk om det skulle bli tvärtom. Totalt tvärt-om. Tänk om ditt fokus på det goda, på kärlek, skulle leda till att ditt barn känner kraft och styrka när det möter dig. Tänk om den näringen du ger godheten inom dig hjälper ditt barn att lyfta sig själv. Tänk om ditt eget positiva fokus på godhet skulle få ditt barn att bli vänlig och mer kärleksfull. Och allt därför att du var stark nog att vara kärleksfull och trygg, istället för att vara arg, besviken, ledsen, uppgiven, irri-terad, förbannad, misstänksam, dömande och avståndstagande.


Ju mer tillit du visar ditt barn desto tryggare känner det sig, desto mer vågar det och desto starkare blir det mentalt.

Om det är något jag önskar att du får ut av att läsa denna bok, inklusive det med att respektera ditt barns andra förälder och så klart dig själv, så är det följande: Smitta inte ditt barn med dina problem. Smitta inte ditt barn med dina rädslor och tillkortakommanden. Gör allt i din makt för att bli medveten om dina mentala hinder och hur de i vardagen påverkar både dig och andra negativt, som då också riskerar att negativt påverka ditt barn. Det är tyvärr lätt att fokusera på allt man vill, som exempelvis att ens barn ska kunna läsa, lära sig att använda pottan, kunna sova bra, äta rätt och mycket mer och i det helt glömma bort allt man inte borde.


Ge min sons ”…innan du smittar oss” tid att sjunka in hos dig. Fråga dig sen följande: Hur skulle världen kunna se ut om vi vuxna från början inte smittade barn med våra egna problem? Hur skulle barn och vuxna kunna må om de från början lärde sig att inte vara rädda, att hata, döma och så vidare?


Smitta andra med våra problem är något vi vuxna är proffs på. I de flesta av fallen sker det utan att det ens finns goda skäl för det. Dit hör definitivt våra rädslor. Vi gör därför att andra gjorde. I det ger vi inte barn utrymme att själva utforska och lära sig. Något som är grundläggande för att stärka deras själv-känsla och självförtroende. Det är menat att barn ska lära sig. Det är en del av att växa upp. I lärandet ingår att göra vad vi som föräldrar kanske tycker är fel, att begå vad vi som vuxna kanske ser som miss-tag. Men vad vi ser som ett misstag kan sett från barnets perspektiv vara ännu en erfarenhet, en lärdom. Vi bör därför inte ha bråttom bara för att vi har facit i våra händer. Det är vårt facit, inte vårt barns. Om vi ständigt är på våra barn om precis allt som vi finner vara fel eller farligt förminskar vi deras förmåga att tänka själva och riskerar att försvaga deras självkänsla.


Jag coachar vuxna som är över femtio år och som ännu lider av alla tillrättavisningar, av att de ständigt tvingades göra rätt utifrån andras synsätt men utan att få testa själva, av alla utskällningar och annat de fick uppleva som barn. Många bränner ut sig som vuxna därför att de ständigt försöker göra sitt allra bästa på jobbet och i hemmet då det var så de fick kärlek som barn. Det var så de blev sedda och fick bekräftelse. ”Duktiga flickan” uppstod där. Sådana barn riskerar att bli de som inte vågar göra något därför att de är livrädda för att göra fel, för att begå misstag. När barndomen, mer än någon tid i en människas liv, ska handla om att våga göra fel, om att våga testa och på det sättet lära sig.


Så kära läsare, påminn dig så ofta du bara kan om att du inte ska smitta ditt barn med det trasiga i dig. Om det inte är på liv och död, lär dig att låta ditt barn testa och smaka sig fram. Spara ditt dömande om andra. Värna om dina ord. Ha inte bråttom att tillrättavisa och definitivt inte att skälla. Du och barnets andra förälder kan hjälpas åt i detta om ni från början, innan barnet är fött, har en målbild av hur ni vill vara som föräldrar, hur ni önskar att ert barn mår och vilka värderingar det bär. I den målbilden kan ni gärna skriva in: Vi ska alltid eftersträva att stärka vårt barns självkänsla. Hur gör ni det? Genom att våga låta barnet testa sig fram. Genom att våga låta barnet göra på sitt sätt. Och glöm inte att om det miss-lyckas och blir frustrerat så kan du alltid säga ”Du försöker! Det i sig är en seger, mitt barn.”


Döm inte ditt barns förmågor utifrån hur litet det är eller hur dåligt det ännu är på att kommunicera. Ju mer tillit du visar ditt barn desto tryggare känner det sig, desto mer vågar det och desto starkare blir det mentalt. Det vackra i detta är att ju tryggare du som förälder lyckas göra ditt barn, desto mer kommer du att kunna njuta av ditt barns uppväxt. Du ger och du får, och det i massor. Daniel Mendoza


-----

Detta blogginlägg är ett kapitel i min bok Vara Pappa. Läs mer om den genom att klicka här.




Senaste inlägg

Visa alla

Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
bottom of page