Självmordstankar. Jag har burit dem sedan jag bokstavligen var ett barn. En gång var det nära, men en vän räddade mig. Och som många andra har jag haft människor nära mig – exempelvis min far – som valde att avsluta sina liv. Jag har aldrig dolt att de här tankarna finns i mitt liv. Men kanske har jag inte talat tillräckligt om dem. Åtminstone inte helt öppet. Så detta inlägg handlar om det. Eller snarare: om hur jag, trots detta, har lärt mig att älska livet så mycket som j

Denna text är inte menad att provocera, men heller inte att smeka medhårs. Jag vädrar bara mina tankar om det jag läser och hör. Du läser under eget ansvar.

De flesta tror att kärlek handlar om att hitta rätt person, men ofta faller relationer av en helt annan anledning: bristen på en riktning inom oss själva. Utan en målbild upprepar vi samma mönster — om och om igen.

Min sanning.