Hur du älskar säger det mesta om dig
Uppdaterat: 11 maj
Att bli kär i någon är något som sker i nuet och i affekt. Att lära sig att älska någon på riktigt är däremot något som byggs upp långsiktigt. I affekt är vi ofta påverkade av en lögn vi själva bygger upp eller ger näring till. Kanske sker det därför att vi är kåta, salongsberusade eller helt enkelt, vilket är det mest troliga, därför att vi blir bekräftade av någon på ett sätt vi inte minns att vi tidigare har blivit. Med andra ord, vi blir kära i någon utifrån vad vi får och hur personen får oss att må i ögonblicket. Egot förblindar oss lätt.
Det handlar om ens ärlighet, värdighet, stolthet och hur mycket kontroll man har över sitt ego.
Att älska någon handlar däremot inte så mycket om vad vi får, snarare om vem personen är och hur den är. Kan du älska någon bara för att just den existerar, utan att du behöver bli bekräftad av personen? Om du kan det, grattis! Där har du en sann kärlek. Där har du en del av din värdighet. Du kan ge utan att behöva få. Din kärlek blir för sådan person vad medvind är för seglaren, vågen för surfaren och vatten för blomman.
På ett kort ögonblick, några timmar, dagar, veckor och t.o.m. månader lär vi inte känna någon så pass bra att vi kan älska den för vem den verkligen är. Det tar tid att lära känna någons sanna jag. Man måste uppleva och genomleva ljusa och mörka stunder tillsammans för att kunna det. Man måste lära sig att uppskatta och acceptera personens alla nyanser, ljusa som mörka, men också ha tydliga gränser för vad man accepterar och inte (så att nyanserna inte fysiskt eller mentalt skadar en). Att älska någon handlar därför lika mycket om vem man själv är, hur man är och hur bra man känner sig själv. Det handlar om ens ärlighet, värdighet, stolthet och hur mycket kontroll man har över sitt ego.
Jag anser att en del relationer kraschar därför att personerna älskar utifrån en falsk bild de har byggt upp om sin partner, men inte utifrån vem den verkligen är. De blir själva älskade utifrån en falsk bild de gav av sig själva i början av relationen. Utifrån löften de gav som lät bra i nuet men som man inte behövde stå till svars för. För det är så, under fredstider prövas inte vår stridsförmåga. Denna typ av relation kan likställas med ett tänt tomtebloss. Sprakandet från det är vackert att titta på men det brinner alltid ut. Alltid.
Sådana relationer tenderar ibland också att bränna ut någon i relationen. Varför jag anser det? Jo, därför att många försöker göra allt för att leva upp till bilden de gav av sig själva, och som de tror att den andra personen har, men som inte är sann. Deras själar får springa och springa och aldrig sluta springa. De känner inte inombords att de bara genom att existera räcker till för att bli älskade (här kommer då barndomens sår in och spökar).
Löftet ”Jag lovar att älska dig för evigt!” lät vackert och äkta i affekt på en strand framför en magisk solnedgång. Löftena ”Jag lovar att alltid lyssna på dig oavsett vad!” och ”Jag lovar att aldrig svika dig!” likaså. Kommer den som ger sådana löften verkligen att vara så stor att den kan lyssna den dagen den känner sig sårad och sviken? Kommer den vara stor nog att ställa sig följande fråga: Är jag bättre själv?
Ekot av ”Jag lovar att kämpa oavsett vad!” hörs inte när småbarn gråter, när de sömnlösa nätterna blir fler och fler, när kontosaldot inte täcker alla räkningar, när ens drömmar känns mer och mer avlägsna eller när man förblindats av en främlings vackra ord och sexiga kropp. Kommer den som gett det löftet fortsätta att kämpa trots att den känner att det är allt den fått göra? Kommer den att stanna kvar när längtan till någon annan är så stor att den bränner sönder själen och orsakar sömnlösa nätter?
Löften är för det mesta vackra fraser uttalade i nuet och i affekt. Sen knackar det vi kallar för livet på. De rosa molnen man svävade på har blivit gråa. Den folktomma vackra stranden känns mycket avlägsen. En salongsberusning känns onödig då man måste hinna hem till barnen. Jeansen man bar för tjugo år sedan går inte att knäppa igen.
I den gråa vardagen, och allt det svåra som kommer med den, glömmer de flesta bort att kärlek är en blomma som utan vardaglig näring torkar lätt ut och sen dör. Ingen relation håller om den töms på kärlek och om löftena inte hålls. Ej heller om vackra uttalade ord övergår till att bli hån och förolämpningar, om snedsteg möts med dömande och kyla eller om man betraktar någon utifrån hur man önskar att den vore och inte utifrån vem den är. En relation håller inte heller om man helt slutar att ta hand om sig själv, mentalt och fysiskt, och bara utgår ifrån att man ska bli älskad av sin partner oavsett vad. ”Du får ta mig som jag är!” betyder oftast ”Jag bryr mig inte tillräckligt mycket om dig eller oss för att anstränga mig.”
Att älska någon är inte ett val du medvetet kan göra. Hur du väljer att älska är det. Det senare säger nästan allt om dig.
I alla relationer uppstår förr eller senare svårigheter. Det finns inga som helst undantag. Inga. Svårigheter som övervinns med kärlek stärker relationen och individerna i den. Bildligt talat, de stärker de själsliga rötterna. Svårigheter som gör motsatsen är stormen som knäcker stammen och sliter upp rötterna. Kanske sker det därför att det var menat så.
Så några av frågorna vi bör ställa oss när vi befinner oss i en kärleksrelation är följande: Älskar jag personen jag lever med för vem den är eller för vem jag önskar att den vore? Älskar jag den överhuvudtaget eller är jag bara för feg för att lämna? Blir jag själv älskad för den jag är eller blir jag det utifrån en falsk bild som inte är jag? Välkomnar jag svårigheterna i våra liv för att våra rötter ska gå djupare och vi stärkas, eller välkomnar jag dem för att allt ska slitas upp så att vi kan bli fria från varandra?
Om du verkligen älskar någon du lever med utifrån vem den är bör du se till att hålla kärleken levande och att infria dina löften. Det kommer att stärka din karaktär och värdighet. Du kommer i det långa loppet att vinna på det. Om du inte kan älska någon för vem den är eller kommit att bli, bör du gå. Alla kommer i det långa loppet att vinna på det.
Vad du än gör kom ihåg detta: Att älska någon är inte ett val du medvetet kan göra. Hur du väljer att älska är det. Det senare säger nästan allt om dig.
Daniel Mendoza
Foto: Shutterstock