Medan vår hund Aragon tog sina sista andetag satt min son mitt emot mig. ”Pappa, du gråter inte", sade han. ”Det kommer att finnas tid för mig att gråta”, svarade jag. Alla bär sorg. Men inte alltid på samma sätt. Frågan vi borde ställa oss är: Vem är jag att avgöra hur någon annan ska bära sin sorg? Detta inlägg handlar om det och om männen många inte tycks se. Fast de finns överallt.

Viljan att få det att fungera är grunden. Resten är vad ni gör med den, varje dag. Här är några saker att hålla fast vid, om du vill att relationen ska hålla.