Hon kom in i mitt kontor. Vacker, klok – men tystad av mannen bredvid sig. När jag bad honom låta henne tala såg jag något i hennes blick. Inte stolthet. Inte lättnad. Bara en kvinna som långsamt höll på att försvinna.

Den här texten är färgad. Av min kärlek till mina söner. Av min oförmåga att döma någon utan att först minnas: Han är någons son. Han var allt för någon.