Vi har allt – men saknar oss själva. Vi lever andras liv, formar oss efter förväntningar och roller. Och någonstans där inne finns en röst som sörjer att den aldrig får vara hemma.

Denna text är inte menad att provocera, men heller inte att smeka medhårs. Jag vädrar bara mina tankar om det jag läser och hör. Du läser under eget ansvar.

Hon kom in i mitt kontor. Vacker, klok – men tystad av mannen bredvid sig. När jag bad honom låta henne tala såg jag något i hennes blick. Inte stolthet. Inte lättnad. Bara en kvinna som långsamt höll på att försvinna.

Min sanning.