Vi har allt – men saknar oss själva. Vi lever andras liv, formar oss efter förväntningar och roller. Och någonstans där inne finns en röst som sörjer att den aldrig får vara hemma.

Denna text är inte menad att provocera, men heller inte att smeka medhårs. Jag vädrar bara mina tankar om det jag läser och hör. Du läser under eget ansvar.

Den här texten är färgad. Av min kärlek till mina söner. Av min oförmåga att döma någon utan att först minnas: Han är någons son. Han var allt för någon.