Jag den Onde, han den Gode

Uppdaterad: 9 sep 2019

”Det här är du o jag, min vän”, skrev bekant till mig till en bild han skickade, på vad som skulle föreställa en Jesus som satt och bröt arm med en djävulen. Symboliken för kampen mellan det goda och det onda. Min bekant som har ett mycket våldsamt och mörkt förflutet, med liv på sitt samvete och politiskt så långt till höger man kan komma i den politiska sfären, tog för givet att jag utan tvekan skulle veta om vilken av figurerna som föreställde mig. ”Vilken är jag?” svarade jag honom. ”Det är väl självklart om vilken du är!” skrev han tillbaka.

Vi träffades. Jag frågade återigen om vilken av av figurerna i bilden som föreställde mig. I hans värld var det så självklart och därför hade han svårt att förstå min undran. Jag som påstås se ut som Jesus (kan någon ens veta hur den personen såg ut?!), som fokuserar på kärlek och medveten optimism, skulle då vara den figuren i bilden. Jag sa till honom: ”James (heter något annat), tänk om du är en god människa som gjort en massa skit, och jag är en ond människa som försöker göra gott?” Jag tog mig sedan en stund till att berätta om goda handlingar han berättat för mig att han gjort i sitt liv. Jag avslutade sedan med: ”James, du som är så ond, så farlig, varför gjorde du den goda handlingen? Varför brydde du dig ens? Du som är så tuff! Varför?” Han blev tyst. Kunde inte ge mig svar.


Bilden han gett världen för att den skulle hålla distans, därför att han från början var ett rädd litet barn som tvingades ge näring till sin rädsla, hade blivit masken han bar. Rädsla hade besegrat honom och fått honom och andra att blunda för hans egen godhet. Varken han eller andra såg den goda kärnan, bara den onda masken. På grund av det fortsatte han från barndomens år till vuxenliv att ge rädslan näring. Vilket sorgligt nog ledde till att hans nävar blev enda verktyget han trodde att han hade att möta världen med. Nävarna fick inte hans rädsla att avta, däremot kärlek att hålla distans.


En del ser mig, mitt yttre och det jag försöker göra i världen, och ser den gode. Men jag är inte en Jesus. Jag är inte en kärleksprofet. Den dagen jag behövde sätta en gräns tog jag med mig två knivar och åkte ensam hem till ett gäng män för att ta livet av två av dem.


Min bekant sa en gång: ”Du är en sådan tuffa människor är rädda för.” Något förvånad frågade jag om varför han påstod det. Han svarade: ”Du är beräknande och har kontroll på din känslor. Jag blir arg och skriker och slår. Det är den jag är. Men du är inte sådan. Du blir arg men visar ingenting. Du är tyst och kall. Med dig vet man aldrig när slaget kommer…”


Så vad är skillnaden mellan mig och honom: Medveten om mitt mörker har jag valt att vara god. Att vara snäll. Men till skillnad mot många andra vackra människor som är goda och vill rädda världen handlar min godhet inte om att rädda världen eller andra. Jag försöker bara rädda mig själv.


Det är lätt att se andras masker och tro att det är vilka de verkligen är. Gör du det? Och bär du själv en?



Fotandes solnedgången på Mallorca.



27 visningar

För förfrågningar

vänligen använd:

+46 70 220 09 45 | daniel@danielmendoza.se

© 2019 by Daniel Mendoza. Proudly created with Wix.com

  • Facebook Social Ikon
  • Instagram Social Ikon
  • Linkedin Social Ikon