Han lyckades inte övertala

”Vad gör du, döda den!” skrek min granne. En solig sommardag satt jag, Carl (ej hans riktiga namn) och en till granne, på Carls altan och pratade om livet, vi betraktade segelbåtarna på Mälaren och njöt av värmen. När han vände sig mot mig för att fylla mitt vinglas upptäckte jag en fästing på hans gråvita hår. Jag sträckte jag mig fram, tog försiktigt fästingen i min hand och gick sedan iväg ca 30 meter från där vi satt för att släppa fästingen på den delen av hans tomt som var vildvuxen. Det var då Carl började att skrika att jag skulle döda fästingen, att vi kunde dö av den, att den kunde smitta oss (98 % av alla fästingbett bär inte någon smitta) och mer. Han sa att jag var galen som inte dödade den. Han skämtade om mitt sätt och hånade omtanken jag visade en annan varelse. När jag gick tillbaks till min stol frågade jag honom något som fick honom och andra grannen att skratta rakt ut och att förstå det ologiska i vad Carl precis hade skrikit ut…  Vad jag frågade? Lyssna på avsnittet! I slutet läser jag även ett utdrag ur Den Enda. Ett där huvudkaraktärerna under en middag ger för vänner sina versioner om vad kärlek är och inte är. Så häng på!

Påminner om att Bokus har kampanjpris på Den Enda. Läs mer via följande länk: https://www.bokus.com/bok/9789163787188/den-enda/

Med omtanke,

Daniel Mendoza