Foto: Pernilla Danielsson

 

Jag skrev: ”Som man behöver jag ta ställning mot kvinnovåldet i samhället!”

Du svarade mig: ”Som om kvinnor inte slåss…”

Jag skrev: ”Vi behöver värna om djuren som far illa!”

Du svarade mig: ”Vaddå, och barnen som svälter då?? Ska djuren komma först??!!”

Jag skrev: ”Jag tycker att människor som flyr undan förtryck och våld ska få skydd här!”

Du svarade mig: ”Vi borde hjälpa oss själva först!”

Jag skrev: ”Vi behöver lägga mer resurser på att rädda världens hav!”

Du svarade mig: ”Ja, men varför ska vi börja först?! Det är väl andra som är värre??!”

Jag skrev: ”Jag beundrar alla mammor och pappor som bryr sig och engagerar sig!”

Du svarade mig: ”Synd att de är så få… ”

Jag skrev: ”Barn är kloka och fulla av visdom!”

Du svarade mig: ”De slåss och mobbar!”

Jag skrev: ”Jag träffade en underbar människa!”

Du svarade mig: ”Måste ha varit ett undantag!”

Jag skrev: ”Jag tycker att livet är underbart!”

Du svarade mig: ”Du har nog inte varit med om mycket… ”

Jag skrev: ”Mina barn är bästa vänner!”

Du svarade: ”Vänta tills de är äldre… ”

Jag skrev: ”Jag tror på kärleken!”

Du svarade mig: ”Den förblindar…”

Och i tysthet tänkte jag att det är synd att ditt hjärta är så stängt, att dina tankar är så mörka och din själ så sårad. Men jag vet att du bryr dig. Djupt inom dig bryr du dig. Så jag hänger kvar, jag fortsätter le, jag fortsätter sprida optimism, kärlek och framtidstro. Jag fortsätter bry mig. Så får du hjälpa mig när sprickorna i din mur börjar släppa igenom de första solstrålarna. När du förstår att du har ett val i hur du vill se på livet och andra. Jag hänger kvar. Jag fortsätter knacka på din mur. Därför att jag vet att du djupt inom dig bryr dig. Din rädsla kommer inte att segra över kärleken i dig … eller i mig.

Jag hänger kvar.

Daniel Mendoza

Ps. 135 toppbetyg har den fått av läsarna. Något mycket sällsynt hos Bokus. Vill du veta mer? Klicka HÄR!

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.