”Man måste älska sig själv för att kunna älska andra”, har jag alltid fått höra. Jag måste erkänna att det är under sista åren som jag börjat se mitt eget värde. Som barn berövades jag nästan allt. Det enda jag kan känna att jag lyckades rädda var min framtidstro. Den hjälpte mig att stå ut och inte ge upp. Min övertygelse var att om jag höll hoppets låga tänd och samtidigt försökte vara en god människa skulle jag en dag bli fri. Därför tog jag exempelvis, redan i tidig ålder, avstånd från droger och missbruk. Därför har det också för mig alltid varit viktigt att motionera, att ta hand om min kropp.

..genom att vara ett ljus på någon annans stig, genom att ge vår godhet näring, så kommer vi dit där vi en dag funnit vår inre frid, vår stillhet och en mening med våra liv.

Med att ”bli fri” menas för mig att kunna leva i stunden och bejaka livet, njuta av det och samtidigt att ta varje tillfälle i akt till att värna om någon annan (människa, djur och/eller träd/växt). Att också hålla mina sinnen öppna och alltid ställa mig frågan: ”Gör/gjorde jag rätt?”. Att inte låta rädsla och tvivel begränsa mig och alltid se möjligheter och inte enbart problem.

En morgon efter ordinarie löprunda var jag på väg tillbaks till bilen när jag i sedvanlig ordning började plocka skräp som låg slängt. Medan jag gjorde det reflekterade jag över detta med att älska sig själv. Och att om det mot förmodan inte är så, om vi inte hittat goda skäl att älska oss själva för vilka vi är, behöver det inte vara ett hinder för att engagera oss. Vi kan ändå sträcka oss ned och plocka upp vad som inte hör hemma i naturen. Vi kan ändå ta oss tid att le mot någon annan. Ändå ta oss tid att släppa ut den insekten som förvirrat sig in i vårt hem. Vi kan ändå visa hänsyn, omtanke och respekt.

Vad jag vill säga är följande: Vi behöver inte ha funnit oss själva för att se andra. Vi behöver inte vara lyckliga eller fyllda med kärlek till oss själva för att göra kärleksfulla handlingar för andra. Men, och detta är då min övertygelse, genom att vara ett ljus på någon annans stig, genom att ge vår godhet näring, så kommer vi dit där vi en dag funnit vår inre frid, vår stillhet och en mening med våra liv.

Jag har funnit stillheten i mig genom små kärleksfulla handlingar, så som att plocka skräp, som att hjälpa en liten insekt att hitta ut, som att fråga en främling om hur den mår och mycket annat. Jag har funnit den genom att inte heller blunda för andras kärleksfulla handlingar och engagemang. Och jag har stärkt allt genom att mata mig själv med goda exempel.

För att avsluta med vad jag började detta inlägg med: Du behöver inte älska dig själv för att visa omtanke, hänsyn och respekt. Men jag är övertygad om att, om du visar det, om du låter din godhet vägleda dig oavsett hinder du möter längs vägen, kommer du en dag att kunna älska dig. På ett sätt som du kan känna dig tacksam och stolt över.

Önskar dig en härlig julhelg!

 

Daniel Mendoza

Vi använder cookies för att ge dig den bästa online-upplevelsen. Genom att godkänna accepterar du användningen av cookies i enlighet med vår cookie policy.

Cookie-inställningar

Här kan du välja vilka cookies som ska tillåtas på den här hemsidan.

Dessa cookies är obligatoriska för hemsidans funktion och kan inte avaktiveras.

  • wordpress_gdpr_cookies_declined
  • wordpress_gdpr_cookies_allowed
  • wordpress_gdpr_allowed_services
  • woocommerce_cart_hash
  • woocommerce_items_in_cart
  • wp_woocommerce_session_

Decline all Services
Accept all Services