Jag fick en dag frågan om vem som varit min främsta lärare i livet. Med lärare menade personen vad gällde min så kallade ”personliga utveckling”. Svaret var enkelt att ge: Tiden.

Visst har människor som på olika sätt korsat min stig lärt mig saker om mig själv, om livet. Men vad gäller min inre resa, som då inte handlar om att kunna praktiska ting som att exempelvis bygga ett hus eller laga en maträtt, har tiden varit min främsta lärare. Tiden, så som jag ser det, är alltid den främsta läraren. Den lär dig allt om dig själv. Själsligt och fysiskt. Den lär dig om din kropp. Den lär dig om vänskap och familj. Den lär dig om förlust och seger. Den lär dig om lycka och sorg. Den lär dig allt om döden.

Och på grund av det är det enormt viktigt att inte stressa efter svar du idag inte tror att du har. Att inte stressa med att söka svar utanför dig själv. Ge dig själv tid. Slösa inte bort den genom att fylla dig med andras sanningar.

Ge dig själv möjligheten att utvecklas i ditt tempo. Lär dig om dig själv genom att umgås mer med dig själv. När du är trygg med dig själv, när du kan lyssna på din egen röst och har mod att följa den, när du njuter av ditt sällskap och inte behöver andras bekräftelse för varje nytt steg du vill ta …. så blir tiden din vän. Och inte längre en fiende.

Förstår du?

Daniel

Ps. I Den Enda skriver jag mycket om tid. Om att ge sig tid. Det är en kärleksroman… men KLICKA HÄR och läs vad över 100 läsare sagt om den! Ds

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.