Igår under min föreläsning i Helsingborg (privatbokning) ställde jag följande fråga till åhörarna: Vem tycker du/ni gör mest fel; den som slänger skräp i naturen eller den som ser skräpet, blir förbannad över att andra slänger skräp men inte tar sig tid att ta upp det? Som bara går förbi och konstaterar att det ligger exempelvis en plastkasse slängd i naturen, tar sig tid att i ord visa sin irritation över det, kanske säger till sitt/sina barn ”Fy fan vad en del idioter bara skräppar ned!” och sen bara fortsätter att gå och låter kassen ligga kvar.
 
Jag ställde den frågan därför att jag ser och upplever att många bli arga på andra över hur de beter sig. De blir arga utan att granska sig själva och det egna beteendet.
 
Exemplet med skräpet är ett tydligt sådant. Därför att skräp kan hamna i naturen på så många olika sätt. Ja, någon kan ha slängt det. Ja, någon kan ha lämnat kvar det i hopp om att andra tar hand om det. Men någon kan också ha glömt det. Har det aldrig hänt någon av oss att vi glömt en sak? Ett barn kanske tappade skräpet utan att lägga märke till det. Har det aldrig hänt någon av oss? Det kan ha blåst bort från någons matkorg eller dylikt och när personen väl kom fram till ett sopkärl för att slänga skräpet så var det borta. Blåst iväg och tusen saker gör att personen inte hinner börja leta (det kanske till och med är mörkt just då). Det kan vara så att någon gjorde allting rätt, la skräpet i ett sopkärl, tryckte till och med ned det så att det inte skulle riskera att hamna utanför kärlet, och så är det djur om natten som välter kärlet och olyckan är framme. Jag har sprungit förbi sådana platser. Tar några få minuter att få ordning på allt och det är rätt så bra träning för kroppen.
 
Men oavsett hur skräp hamnar i naturen, om vi ser att det ligger där det inte ska ligga, vad gör vi? Och HUR? Lägger vi mer energi på att bli arga än vi gör på att böja oss ned och plocka upp? Fundera på det. För vad vi väljer att säga och göra säger mer om oss än om den som slängde, tappade eller glömde. Varför det? Helt enkelt därför att vi vet bättre. 
 
Mellan att döma och kritisera eller att vara den som tar sig tid att den gången – för nästa gång är det någon annan som gör det – vara den som plockar upp skräp som hamnat fel, borde valet vara rätt enkelt. Åtminstone tycker jag det.
 
Förstår du?
 

/Daniel Mendoza

 
 
Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.