(Foto: Pernilla Danielsson, Mallorca)

Att ge sig tid till självrannsakan, det är så viktigt. Att ge sig tid att lyssna på och förstå vad någon annan har sagt till en. Framför allt om det är kritik, men likaväl om det är beröm. Därför att många har lika svårt för att ta båda.
 
Om det är kritik, och även om personen pratar i affekt, så förlorar vi ingenting på att lyssna. Men om vi väljer att gå i försvar så kan vi gå miste om en möjlighet att växa men även hjälpa den andra personen att förstå oss bättre och att själv växa.
Vi förlorar verkligen ingenting på att vara lugna och lyssna på de kritiska eller kärleksfulla orden någon ger oss. Kan hända att personen har helt fel vad gäller kritiken. Men likaväl har helt rätt. Om vi ger oss tid att lyssna, att andas, att reflektera över vad personen sade, hur den sade och varför växer vi som personer. Vi stärker oss själva. Varför? Därför att vi inte krigar tillbaks. Vår energi är välkomnande. Likt en krigare som vet att den kan ta upp svärd och sköld men låter bli därför att vad som kommer mot den kommer inte att skada den gör vi kritiken vi får till något konstruktivt. Så även kärleksfulla komplimanger. Vi använder allt till att rannsaka oss själva och därifrån växa ytterligare en nivå.

För vem vet, kanske är det så att felet inte ligger hos den andra, utan hos oss själva.

 

Om vi får kritik och vår första tanke är att gå i försvar, så är uppenbarligen något fel med oss. Och det oavsett personen har rätt eller fel. Om vi börjar tänka på allt som är fel hos den, att den inte är bättre själv, om vi blir arga och känner oss orättvis behandlade så är vi inte tillräckligt starka inom oss. Vi känner oss träffade och personen rubbar vår inre balans. Enbart genom att våga lyssna, genom att försöka förstå och senare ge oss tid att fundera över vad personen sade, kan vi hitta felet i oss själva. Kan vara så att vi varit dåliga på att kommunicera, då behöver vi jobba på att bli bättre på det. Kan vara så att personen helt enkelt inte känner oss, då behöver vi anstränga oss mer så att den lär känna oss. För om så är fallet är det än viktigare att vi lär oss att lyssna för att bättre förstå hur den känner oss. Kan vara så att den mår dåligt och kritiken är egentligen ett sätt för den att försöka berätta det. Men det kan också vara så att personen har rätt och just då gett oss en hjälpande hand och en möjlighet att se vad vi själva inte hade sett.

Om vi får en kärleksfull komplimang, om vi får beröm och uppmuntran och vi inte kan ta det, så är också något fel. Vi ryggar tillbaks och kanske säger: ”Nä, jag är inte det minsta duktig!” eller ”Nä, jag inte bättre än någon!”. Varför gör vi så? Därför att något är fel. En kärleksfull komplimang ska ju besvaras med: ”Tack, vad snäll du är!” eller ”Tack för din uppskattning!”. Men inte med att förminska oss själva eller personen (genom att exempelvis säga till den: ”Ne, du är ju blind!”) som gav oss den. Personen kanske aldrig sa: ”Du är duktigare än alla andra!” Den kanske inte jämförde oss med någon annan än med oss själva. Allt den gjorde var att tycka att vi var duktiga, eller vackra, eller snälla… Men oavsett vad, varför gå i försvar? Varför inte visa uppskattning och vara tacksam?

Om vi får kritik och vår första tanke är att gå i försvar, så är uppenbarligen något fel.

Jag tänker att det aldrig kan vara fel av oss att stanna till, lyssna, reflektera och sen rannsaka oss själva. Vad ont kommer komma ut av det? Ingenting. Så vi har allt att vinna och ingenting att förlora på att ge oss tid att lyssna och därmed låta andra prata till punkt. Vi låter andra kritisera OCH berömma oss. Finns det undantag? Ja, så klart. Vi behöver inte alltid acceptera att någon har dålig ton och sätt mot oss. Men då är det bättre med: ”Jag är beredd att lyssna på allt du har att säga om du är beredd att säga det på ett bättre sätt.” Men på samma sätt vi ger oss tid behöver vi också ge andra tid. Med det menas att innan vi kritiserar någon annan, innan vi blir arga på någon, så borde vi stanna till, lyssna på vad vi är på väg att säga, fundera om varför och rannsaka oss själva innan vi låter ord flyga ut ur våra munnar som vi sedan inte kan ta tillbaks. För vem vet, kanske är det så att felet inte ligger hos den andra, utan hos oss själva.

Förstår du?

Daniel Mendoza

Ps. Glöm nu inte att kika på Månadens Erbjudande! Ds

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.