För de flesta av mötena där kollegan var med tyckte övriga att mötena var jobbiga. De flesta verkade mestadels vilja gå tillbaks till sina arbetsplatser för att slippa suckar och morr. Mötena var än mer jobbiga för vår chef. Kommentarer som: ”Det där har vi hört förut!”, ”Det kommer inte att funka!”, ”Jag ger det max sex månader sen är vi tillbaks på gamla rutiner!”, ”De verkar inte ha koll på hur kontoren fungerar!”, ”Det tänker jag inte gå med på!” och så vidare var vardagsmat. En slentrianmässig skepticism som jag tyckte urholkade mötena och förstörde stämningen.

Vi kan kalla honom för Herr Z, den stora pessimisten, skeptikern som var kollega till mig i en storbank i Sverige. Han yttrade sig i nästan alla möten. I egenskap av att vara senior, och då vår chef var en yngre kvinna, hade han gjort sig själv till informell ledare och gruppens talare. Herr Z hade alltid några pessimistiska kommentarer till hands. Han var alltid den som skapade oreda i gruppen men tyckte sig säkert vara modig som vågade tycka. Konstruktiv i sin kritik var han sällan. Han var en tyckare. Vår chef var å andra sidan en som ville bemöta alla, ville vara vänlig och kärleksfull och försökte så gott hon kunde parera hans kommentarer. Sällan med stor framgång. ”Jag förstår”, ”Jag håller med dig, men nu är det så”, ”Jag ska se vad jag kan göra”, ”Kan vi gå vidare?” och så vidare.

Jag erkänner, jag hade ögonblick där jag fick lust att klappa, åtminstone sjäsligt, till Herr Z. Men jag hade inte någon ledarroll, jag ville inte heller ha det och jag var inte intresserad av att varken synas eller höras. Jag höll mig på min kant och var tyst. Betraktade rollerna, anpassade mig, levde lite mitt eget liv.

Kanske hade det gått ett år eller så när vår chef en dag kom in till mig och något förtvivlat och uppgiven sa: ”Daniel, angående Herr Z, du måste hjälpa mig. Vad ska jag göra? Det nya kommer inte funka om jag inte får honom med på tåget!”. Jag förstod hennes oro och höll med henne:

”Dagen innan varje möte ska du gå in till hans rum, stänga dörren efter dig, sätta dig framför honom och säga följande, och det är viktigt att du uttalar hans namn: ’Herr Z, imorgon på mötet ska jag dra dessa saker’, och så berättar du för honom lite om vad du tänker prata om och varför. Låt honom lyssna på dig. När du är klar ska du säga till honom med vänlig ton: ’Herr Z, är det något du har att säga kring detta? Eller något annat du känner att vi behöver ta upp?’ När mötet sedan äger rum, om han yttrar sig negativt, svarar du honom tydligt och bestämd framför alla: ’Herr Z, vi har pratat om det och jag har har koll.’ Säg sedan ingenting mer till honom och fortsätt sedan med mötet.”

Jo, att för att lösa ett problem behöver vi ibland hitta källan. Inte försöka täcka över problemet, utan istället tömma källan. För att lyckas med det behöver vi vara närvarande och lyssna på vad som faktiskt sägs mellan raderna och än mer, varför det sägs. För orden som sägs har inte alltid med sakfrågan att göra.

Jag visste så klart inte om vår chef skulle testa mitt förslag. Jag visste inte heller om hon förstod om varför. Men det visade sig att hon litade på mitt omdöme och gjorde som jag föreslog. På vårt nästa möte satt Herr Z längst bak och var knäpptyst (även om hans ben skakade i ett och förmodligen fanns det massor han ville få sagt). Det hade funkat. Vår chef frågade mig efter mötet om vad det var som hon missat och jag sett. Svaret jag gav henne: ”Hans enorma behov av att få uppmärksamhet. Du gav honom den men på ditt initiativ, på ditt sätt och därmed tog du kontroll över honom och kommandot över mötet.”

Några månader innan den händelsen var jag iväg och höll en presentation om min arbetsgivare för en större revisionsbyrå vi ville ha som kund. I ett konferensrum i deras lokaler skulle jag hålla min presentation för de cirka 40 anställda och de tre ägarna. Jag betraktade var och en som kom in i rummet. Hälsade var och en välkommen. En kvart in i min presentation var det en man som räckte upp handen i syfte att få avbryta mig med en fråga. Jag vände mig mot honom och nickade för att bekräfta att han fick prata: ”Jag skulle vilja ställa lite frågor om Sveriges bästa bank…”, började han med och så nämnde han namnet på en konkurrent. Jag svarade honom kort: ”Då tycker jag att ni ska bjuda hit en representant för den banken. Jag är här och representater X. Är det ok att jag fortsätter?” vände jag mig mot ägarna, inte honom, och frågade dem om. Och så fortsatte jag.

När min presentation var över, när alla utom ägarna gått ut från rummet och dörren var stängd började de att skratta. Först trodde jag att jag gjort bort mig. Då sa en av dem (som jag hade en personlig kontakt med):  ”Du är den första! Du är ta mig fan den första som får tyst på honom! Hur visste du? Varenda jäkla möte har han något pissigt att säga!” Jag log lite segrandes mot dem och svarade: ”Jag såg det i honom när han kom in i rummet. Jag såg att han var den enda som skulle ta hela armen om jag gav honom lillfingret. Så det enda alternativet jag hade – och ni får ursäkta om jag var otrevlig – var att tysta honom redan från början. För han vill bara ha uppmärksamhet och tyvärr har jag inte tid att ge honom den idag. Så jag valde att fokusera på alla andra.”

Vad vill jag då säga med dessa exempel från verkliga livet?

Jo, att för att lösa ett problem behöver vi ibland hitta källan. Inte försöka täcka över problemet, utan istället tömma källan. För att lyckas med det behöver vi vara närvarande och lyssna på vad som egentligen sägs mellan raderna och än mer, varför det sägs. För orden som sägs har inte alltid med sakfrågan att göra.

Förstår du?

/Daniel Mendoza

Ps. Du kanske inte känner till att jag gett ut en kärleksroman, Den Enda. Du får gärna vara lite nyfiken på recensionerna på Den Enda. Klicka här så hittar du dem! Ds

Vi använder cookies för att ge dig den bästa online-upplevelsen. Genom att godkänna accepterar du användningen av cookies i enlighet med vår cookie policy.

Cookie-inställningar

Här kan du välja vilka cookies som ska tillåtas på den här hemsidan.

Dessa cookies är obligatoriska för hemsidans funktion och kan inte avaktiveras.

  • wordpress_gdpr_cookies_declined
  • wordpress_gdpr_cookies_allowed
  • wordpress_gdpr_allowed_services
  • woocommerce_cart_hash
  • woocommerce_items_in_cart
  • wp_woocommerce_session_

Decline all Services
Accept all Services