Föreställ dig en backe. En som få har gått upp för. Du kommer dit, du tar ett steg, du vill ta dig upp till toppen… Vid sidan av backen står några personer som inte känner dig. De vet inte om varför du är där. De vet inte om varför du försöker ta dig upp för den backen. Allt de vet är vad de i ögonblicket ser. Och allt de ser är vad de är färgade av. Allt du vet är att du behöver ta dig upp för backen. Det finns inget annat sätt. Dock är allt nytt för dig. Du har inte koll på hållningen, där du exempelvis ska hålla ryggen sträckt hela vägen. Du har inte koll på vilket led som är bäst för att ta sig upp. Men upp ska du.

Du börjar att springa. Oerfaren men full av entusiasm och vilja. Och i samma ögonblick som du gör det börjar personerna vid sidan av att skrika på dig. Men inga uppmuntrande ord. De skriker inte: ”Kämpa på!”, ”Du fixar det här!”, ”Tänk på att hålla ryggen sträckt!” osv. Nej, vad du får höra är att du inte kommer fixa det. Att du borde ge upp. Att du gör fel. Att du är en amatör. Att du inte har koll på sådant.

Vi ser någon köpa närodlat och förväxlar det med ekologiskt. Vi ser personer besöka djurparker med sina barn och förväxlar det med djurvård och uppfostran om djurens rätt. Vi delar ett inlägg där ett djur far illa och vi förväxlar det med humor. Vi ser en del gå till en kyrka varje söndag, bära ett kors runt sin hals, och förväxlar det med äkta tro. En del är passiva, begår inga brott, och vi förväxlar dem med goda människor. En del dödar andra varelser och vi förväxlar det med naturvård. En del är svartsjuka och vi förväxlar det med kärlek.

Så vad händer? Du kanske är den som är stark och vill motbevisa. Den som tar deras negativa energi och omvandlar den till något positivt. Deras burop kanske ger dig näring. Jag vet att jag är sådan. Men många, extremt många, är inte sådana. De tar åt sig. De känner sig träffade. De börjar tänka att de andra kanske har rätt. Att backar inte är något för dem. De börjar inbilla sig att det bästa vore att inte ens försöka. De börjar kritisera sig själva. Med tiden börjar de undvika att testa saker som de vill göra. Med tiden börjar de begränsa sig. Med tiden ifrågasätter de alla sina tankar och idéer. Fast det ibland är av kärlek de får dem.

Så varför skriver jag då detta? Jo, jag tänker på alla vi som försöker göra rätt. Som försöker göra gott. Som försöker värna om vår jord. Som vill tänka om. Men många av oss vet inte hur. Många av oss har inte koll. Många av oss har inte heller verktygen. Många av oss är vilsna. Vi ser någon köpa närodlat och förväxlar det med ekologiskt. Vi ser personer besöka djurparker med sina barn och förväxlar det med djurvård och uppfostran om djurens rätt. Vi delar ett inlägg där ett djur far illa och vi förväxlar det med humor. Vi ser en del gå till en kyrka varje söndag, bära ett kors runt sin hals, och förväxlar det med äkta tro. En del är passiva, begår inga brott, och vi förväxlar dem med goda människor. En del dödar andra varelser och vi förväxlar det med naturvård. En del är svartsjuka och vi förväxlar det med kärlek. En del gör allt för att vinna, så även för att synas och ha mer, och vi förväxlar dem med hjältar. En del är pålästa och vi förväxlar det med visdom. En del har ett vackert yttre och vi förväxlar det med lycka. En del har pengar och vi förväxlar det med rikedom. En del är arga och vi förväxlar det med ondska. En del kan inte sitta stilla och vi förväxlar det med sjukdom. En del är inte i sällskap och vi förväxlar det med ensamhet.

Så till hon som ska upp för backen. Tänk om backen är omtanke för djur. Att hon vill bli bättre på att visa djur det, men hon har inte riktigt koll. Tänk om hon är en politiker i en kommun som vill att kommunen satsar på förnybar. Att kommunen tänker om. Men allt är nytt för kommunen. Tänk om hon är en läkare som vill att vi ska minska medicineringen. Att vi ska ta ut människor mer i naturen. Tänk om hon är en psykolog som vill ändra på psykiatrin så att man inte burar in människor. Tänk om hon är en lärare som vill att varje barn får lära sig utifrån sina egna möjligheter och förutsättningar. Tänk om backen är det nya, den vägen vi behöver gå, men allt är nytt för oss alla. Det är klart att det då kan bli fel. Att det finns en risk att vi tar fel led. Att vi kanske ger allt första metrarna och har inget kvar sedan. Att ta sig an backar är inte lätt, skriver jag som är besatt av att springa i backar. Ibland tror vi att vi gör rätt, men oerfarenhet och okunskap kan lätt leda oss fel.

Så vad då göra? Det bästa är att hjälpa varandra. Att sträcka ut en hand. ”Jag ser att du försöker ta dig upp, jag brukar springa här, det är min hemmabacke. Behöver du råd och tips ställer jag gärna upp. Men viktigaste för att ta sig upp är att man kämpar och inte ger upp! Ge det tid. Du fixar detta!”

Ingen har alla svar. Ingen sitter på någon facit. Det vi idag vet är att vi behöver lösa de problem vi har. På det individuella planet och i det stora hela. Bästa sättet är att göra det på är genom att hjälpa varandra. Att kritisera, att håna, att förolämpa, att förminska, att försvåra… är att göra motsatsen.

Förstår du?