DanielRockStar-1-1024x683

Öron öppna för skitsnack

”Har du umgåtts med den personen?” En fråga som är så lätt att ställa. Den är så enkel och så rak. Den säger också så mycket. Ändå tror jag att det är få som ställer den. Varför är det så?

Reflektera över följande: Du möter en bekant. Vi kan kalla honom för Herr X. Ni samtalar om livet och allt där emellan. Du finner Herr X vara trevlig och lätt att prata och umgås med. En rolig typ. Under ert samtal börjar Herr X att prata illa om en annan person. Han tycks störa sig på den. Det kanske är någon du känner, någon du arbetar med, kan ju vara en kollega, någon du nyligen träffat eller helt enkelt någon du följer på sociala medier. Det kan exempelvis vara jag. Direkta anledningar till varför Herr X tycker som han gör verkar han inte ha:

Därför att det är inte alltid munnen på den som pratar illa som är problemet. Det är alla öron den får låna. Öron som lyssnar utan att ifrågasätta vad de hör.

”Fy fan, prata inte om den jäveln!”, ”Nämn inte fanskapets namn!”, ”Jag har hört att den bla bla bla!”, ”Du vet väl om vad den har gjort?!”, ”Du får bilda dig en egen uppfattning men jag skulle vara försiktig om jag vore du!”, ”Vad ska folk säga om att du umgås med honom?” och så vidare är vad dina öron får höra. Herr X har inte av vederbörande blivit attackerad, påhoppad, hånad, förolämpad eller dylikt. De kanske aldrig ens pratat med varandra. De kanske aldrig ens setts. Och har de det, så kanske det var 20 år sedan. Tio år sedan. Du lyssnar vänligt, du visar ditt intresse.

I allt det undrar jag om det händer att du ifrågasätter vad du hör. Händer det att du ställer kritiska frågor som exempelvis någon av följande: ”Har du umgåtts mycket med den personen?”, ”Har ni träffats nyligen?”, ”Har du varit hemma hos den?”, ”Har ni arbetat länge tillsammans?”, ”Har den direkt gjort något mot dig, och om ja, vad?”, ”Varför behöver du tycka?”, ”Har ni gemensamma vänner?”.

Därför att det inte alltid är munnen på den som pratar illa om andra som är problemet. Det är alla öron den får låna. Öron som lyssnar utan att ifrågasätta vad de hör. Öron som väljer att tro på vad exempelvis någon som Herr X, med sin osäkerhet och i en del fall avundsjuka, väljer att spotta ur sig.

”Jag har hört att den… bla bla bla bla bla bla…” säger mycket om en person. Men att någon lyssnar på den som säger så, utan att ens säga ifrån, säger ibland desto mer om den som lyssnar.

Fundera på följande nästa gång du hamnar i sådan sits: Varför tror den som pratar illa om någon annan inför dig,  att dina öron är öppna för skitsnack? Vad i dig får den att känna att det är ok?

Kanske ska vi ibland ställa frågan: ”Vad får dig att tro att din negativa åsikt om någon du inte känner, någon du inte vet något om, som du knappast träffat, betyder något för mig?” Det skulle inte skada om vi ställde den. Varken för oss, vår bekant och den som vår bekant pratar illa om. Den frågan skulle hjälpa alla tre. Den enkla frågan.

Så varför låter vi bli?

/Daniel Mendoza

sjalens-rost2