IMG_5377

Pessimist, superoptimist eller en medveten optimist

Lek med tanken att någon du värnar om behöver hjälp därför att den är på väg att ge upp. Kanske en tonåring som just i ögonblicket inte ser några goda skäl till att fortsätta leva. Den tror inte på framtiden, den tror inte på människan, den ser bara nackdelar med att leva och så vidare. För många anhöriga är det tyvärr en sorglig verklighet. För andra, inklusive mig själv, ett sorgligt minne vi varje dag måste leva med. Minnet av att ha förlorat någon därför att den gav upp. Därför att den inte fann goda skäl att fortsätta leva.

Om du kan sätta dig in i ovanstående situation, om du kanske kan se ditt barn i den situationen eller någon annan familjemedlem, kanske en god vän, en omtyckt kollega, kanske helt enkelt en främling, om du kan det, så fundera på följande: Om du fick skicka fram en person till att hjälpa den, hur skulle du vilja att personen vore i sitt sätt? Vem skulle du föredra att skicka fram? Jag begränsar dina urvalsmöjligheter till en av dessa tre:

  1. Pessimisten – någon som vanligtvis tycker att allt är åt helvete, att det är fel på alla, att ingenting är bra och/eller rätt och att människan är något av ett virus. Personen är stor konsument av massmedias negativa nyheter och delar frikostigt med sig av sin negativa inställning till allt och alla. Personen misstänker också allt och alla.
  2. Superoptimisten – någon som tycker livet är fantastiskt. Som tycker att allt är underbart och vackert. Som tycker att vi enbart ska fokusera på de ljusa sidorna av livet och som konstant tycks vara glad och lycklig. Personen ser inga hinder eller problem. Allt är lätt. Allt är bra. För den personen tycks livet vara en dans på rosor. Jakten på egen lycka är ett kännetecken.
  3. En medveten optimist – någon som är medveten om problem som finns i världen och även som vi människor inom oss har. En som också har sina egna ärr och sår. Men som är en person som väljer att fokusera på godhet. Tack vare det har den därför också en massa goda exempel. Personen väljer, trots det mörka den ser, trots alla svårigheter, att göra sitt bästa för en bättre värld.

Om du fick välja någon av ovanstående tre att skicka fram för att rädda en annan människas liv, för att inge lite hopp, vem skulle du välja?

Och kanske genom sina ord, genom sina goda exempel… ge den som saknar hopp och framtidstro skäl till att åtminstone omvärdera det tragiska beslutet den är på väg att ta.

För egen del tänker jag så här: Pessimisten skulle jag aldrig välja. Att skicka någon som bara fokuserar på livets mörka sidor, som bara kan öppna munnen för att svartmåla människan och världen kan likaväl vara den som bidragit till att den som vill avsluta sitt liv står där den står.

Superoptimisten skulle jag inte heller välja. Därför att försöka övertala någon som inte ser något positivt med livet med att exempelvis säga: ”Livet är kärlek!”, ”Allt är så vackert!”, ”Det är så underbart att leva!”, ”Tänk positivt så blir det bra!”… kommer inte många att köpa, är min övertygelse. Det är, för mig, inte äkta.

Däremot den tredje personen, den medvetna optimisten, skulle kunna vara den som säger något i stil med: ”Du, jag förstår att det kan vara tufft. Jag förstår också att du mår riktigt dåligt just nu. Jag har själv stått där du står. Men vet du, jag upptäckte en sak som jag fram till det ögonblicket hade blundat för. Jag upptäckte en annan sida av världen och av oss människor. Skulle du orka ge mig några minuter till att berätta för dig om vad jag upptäckte? Så får du sedan välja själv hur du vill göra.” Personen, om vi leker med tanken att den då får, skulle sedan berätta om konstruktivt engagemang i vår värld, om vardagshjältar, om godhet, om positiva exempel på arter som räddats, om tekniska lösningar vi människor uppfunnit för allt hjälpa människa, djur och natur och mycket mer. Och kanske genom sina ord, genom sina goda exempel… ge den som saknar hopp och framtidstro skäl till att åtminstone omvärdera det tragiska beslutet den är på väg att ta.

Om du fick välja, vem skulle du vilja skicka fram? När du svarat på den frågan, fråga dig då följande: Vilken av dem är du i vardagen? Vad matar du dig med? Vad målar du sedan världen med?

Den psykiska ohälsan ökar i landet. I mitt arbete träffar jag ofta, för ofta, människor som inte ser goda skäl att leva. I alla åldrar och i alla samhällsklasser. De tror inte på framtiden, de tror inte på människan och de ser inte hur de kan på något sätt påverka sin och andras framtid till det bättre. Allt de tycks se in- och utåt är mörker, problem. I min vardag möter jag så många som är uppgivna och känner hopplöshet. Något som jag anser att de fått från det negativa massmediala bruset vi varje dag, året runt, matas med. För många blir det för mycket. Därav att jag också skriver denna text.

Hur vi väljer att se på världen och hur vi väljer att berätta om världen för andra kan vara orsaken till att fler mår mentalt sämre, men också bidra till att fler mår mentalt bättre. Du väljer hur du vill vara och agera. Men oavsett hur du väljer att göra, får du inte blunda för ditt ansvar.

/Daniel Mendoza

Ps. Vill du läsa mer? Min bok Den Enda är en kärleksroman där jag och en av huvudkaraktärerna, Nathaniel, påminner extremt mycket om varandra vad gäller värderingar och hur vi ser på livet. Läs mer om den genom att klicka på följande: Den Enda. Ds

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.