D_la_cafeantiqua

Det är ingen skillnad

Vi känner – och jag menar kollektivt –  sympati, medlidande, rädsla och till och med sorg, när ett våldsdåd inträffar i Paris, London, Olso, New York.. och så vidare. Städer vi känner band till. Vi byter profilbild. Vi skriver inlägg på sociala medier. Vi delar gråtandes emojis. Vi delar texter från Sveriges stora blaskor. Men när något händer i städer i Irak, Nigeria, Afghanistan, Mexico, Colombia och så vidare… vad händer då? Oftast ingenting, är min uppfattning.

I media försvinner rubriker om våldsdåd i något av de länder jag nämner ovan snabbare än sista glassen på ett barnkalas. Varför är det så, frågar jag ofta mig. Varför tycks 12 döda i Paris ha större medialt intresse än  2000 i Nigeria? Varför har nio i München det mer än över 60 i Irak? Var är våra goda tankar då? Var är texterna om att vi beklagar våldet där? Byte av profilbild? Är det att vi känner som jag skriver ovan men behåller allt inom oss själva, då det är för långt ifrån de människorna vi knyter band till på Facebook och andra forum? Våra facebookvänner har säkert inte mycket med Afghanistan eller kanske Irak att göra. Är det att det är för långt ifrån oss? Känner vi bara samhörighet med vissa folkslag, med språk vi förstår,  med vissa typer av människor och viss hudfärg?

Jag känner medlidande med offren i X, och så klart även med alla de som befann sig på platser i världen som massmedia inte är lika intresserade av.

Rubrikerna, om än små, finns ibland där. Men är det att vi köper den metoden blaskor som Aftonbladet/DN/Expressen använder sig av för att fånga vår uppmärksamhet? Därför befinner de sig där den stora massan kan på något sätt knyta an till. Paris, London, Oslo, München… Därför är bevakningen alltid så mycket tydligare och större från sådana platser. Mer kraftfullt. Analyserna kommer ibland – känns det åtminstone så – innan kulorna slutat fara genom luften, innan offren ens är räknade.

“Rädsla”, “Terrorism”, “Blodbad”, “Attack mot demokratin!”, “Ny era!”, “9/11″… känner du igen det? Och så letar man efter svenskar på plats. Alltid att några svenskar måste vara med. Då kommer det ännu närmare oss. Att det bor över 100000 som har band till Irak i Sverige, tycks media glömma när det sker något i det landet. Sedan kommer då följetongen. Vad hade förövaren tänkt? Hur var han i skolan? Vilka band finns till IS (måste alltid finnas med något sådant)? Hur såg personens sista dagar ut? Vi får ta del av vad den gulliga mamman och pappan kanske tycker. Och så byggs dramaturgin upp. Med ett enda syfte, att hålla vår rädsla levande. För att hålla oss kvar på deras sidor. Varför? Därför att vi törstar efter kunskap? Därför att det är deras samhällsansvar? Nej, för att tjäna pengar. Om du tror på ett större syfte behöver du vakna. “Daniel, på min nivå skiter vi fullständigt i vad som skrivs i våra tidningar, vi ser bara till sista siffran!” är citat från förlagschef till ett av Nordens största förlag. I ett möte mellan oss år 2012 sa personen de orden till mig. Jag vet att han menade exakt varje ord.

Så när ett blodbad sker i Irak, i Afghanistan och så vidare, var är bytet av profilbild, var är de beklagande raderna, var är sympatin? Är det att vi tror att det sker där hela tiden och därför blivit avtrubbade? Är det massmedia som hjärntvättat oss med att det är så och därför skakar vi bara på axlarna? Att det är ingen sensation för massmedia om några hundra dör i Nigeria?

Jag läser och hör försvarstalen. Alltid. Det är många som använder försvarstal. Men det betyder inte att det ändå inte är hyckleri. Att vi tycker att vi gör rätt betyder inte att det är rätt.

Vi borde fundera på hur mycket vi själva bidrar till ”Vi och Dom”. Jag tror att det är långt mer än vi inser. I Europa bor de miljontals människor som har band till några av de länder som de jag nämner ovan. Vad säger vi till dem när de hör att hundratals människor i vad som kanske är deras ursprungsland dött och vi här tror att världen håller på att gå under därför att några få, i jämförelse, dog i ett attentat i en stad till ett land vi inte ens angränsar till? Och allt vi menar är bara … väl.

Mina sista frågor är följande: Tar du verkligen åt dig av det jag skriver ovan? Om ja, varför? För att du menar väl när du byter profilbild? Well, det gör jag med med detta inlägg. Och det tog mig några timmar att skriva. Alltså längre tid än att byta profilbild.

Fundera på detta innan du använder dig av ett försvarstal: Är det fel av oss att visa barn i andra länder, utanför de vi kan knyta band till, att vi bryr oss om dem också? Är det fel av oss att visa människor i alla delar av världen att vi värnar om dem också? Om det inte är fel, om du håller med om att vi borde göra det oftare, vad betyder det då att majoriteten på sociala medier låter bli? Vad är budskapet vi sänder ut? När media skriver om att regeringschefer i Väst sänder sina kondoleanser till varandra, men i rubrikerna tycks de fullständigt blunda för de hundratals eller tusentals som dog i vad vi kanske kallar för ett U-land.

Vi borde kanske fundera på hur mycket massmedia får oss att blunda i syfte att tjäna pengar och spara kostnader. Vi borde fundera på hur mycket vi själva bidrar till ”Vi och Dom”. Jag tror att det är långt mer än vi inser.

Vi borde vara bättre än att vi väljer till vilka vi visar vårt medlidande, vår medmänsklighet, tänker jag. Kanske borde vi i fortsättningen, när våldsdåd inträffar, exempelvis skriva följande så visar vi då alla: ”Jag känner medlidande med offren i X, och så klart även med alla de som befann sig på platser i världen som massmedia inte är lika intresserade av eller vars rubriker jag totalt missat.”

Men det är självklart individuellt och alla väljer hur de vill göra. Detta är dock min åsikt och också en förklaring till varför jag låter bli att ändra min profilbild.

 

”’Alla för en och en för alla’ eller hur musketörer?
”Alltså, nja… jag tänker att jag är enbart för Aramis…”
”Ok, du då Athos?”
”Alltså jag är mest för d’Artagnan”
”Ok, vänta, vänta VÄNTA. Så det är alltså ’En för En’ som gäller? Men det betyder att vi snart står helt ensamma!”
”Hmm… du kanske har en poäng”
”Är vi inte först och främst musketörer? Vi borde skämmas över att vi väljer vem vi vill värna om och inte när vi alla är en, och en är alla”
”Jo”
”Jo”
”Håller med..”
”Exakt. Så då är vi en för alla och alla för en. Och så gör vi inga undantag!”
”Måste jag dela mitt vin med alla?!?”
” Porthos… när ditt vin är slut delar vi med oss av vårt med dig!”

 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa online-upplevelsen. Genom att godkänna accepterar du användningen av cookies i enlighet med vår cookie policy.

Cookie-inställningar

Här kan du välja vilka cookies som ska tillåtas på den här hemsidan.

Dessa cookies är obligatoriska för hemsidans funktion och kan inte avaktiveras.

  • wordpress_gdpr_cookies_declined
  • wordpress_gdpr_cookies_allowed
  • wordpress_gdpr_allowed_services
  • woocommerce_cart_hash
  • woocommerce_items_in_cart
  • wp_woocommerce_session_

Decline all Services
Accept all Services