Daniel_GNM_JPG

 

Att leva i det trasiga

Hur du vill ha det i ditt förhållande kan enbart du och den du lever med avgöra. Hur du vill ha det i ditt sexliv likaså. Om du trivs med att vara undergiven, så var det. Om du trivs med att dominera så gör det. Mjukt eller hårt, upp till dig, ingen annan. Om du ser förhållandet som ett avtal, med ramar och regler, så ha det. Så länge du och den du lever med är helt överens, och det finns inga som helst tvång mellan er, inga som helst övertalande till det ena eller det andra så gör vad som passar er bäst. Var som du vill vara, ha det som du vill ha det. OM, lyssna noga, om du mår bra av det. Om ni båda mår bra av det! Och än viktigare, mycket viktigare, om ingen i er närhet tar skada. Gå nu inte och försvara ett dåligt beteende med att ”barnen är så vana”, ”barnen är så stora”, ”barnen är ändå så små”. Inget barn ska behöva växa upp i ett hem där vuxna gapar och skriker på varandra. Inget! Punkt. ”Man är bara människa” är en fruktansvärd dålig ursäkta för att skada andra själsligt och/eller fysiskt. Själsliga ärr du är orsaken till är svåra att se. Ibland omöjliga. Men de uppstår genom dina handlingar, genom dina ord. Genom det illa du gör, genom det goda du inte gör.

Om du och den du lever tycker det är skönt att skrika ibland. Att ta ut sin frustration, irritation, vrede och så i hemmet, fine, kör på det. Är ni överens, mår ingen av er dåligt, då kanske ni har hittat ett sätt som funkar för er. MEN, det är ert sätt. Är det då rätt? Är du hundra på att inget gnager inom dig? Det är inte mig du behöver övertala. Du behöver dock känna efter om du försöker övertala dig själv. Om du inte helt lyckas, är något fel. Du har det på ett sätt du inte vill. Ja, förhållandet kan fortfarande stundtals vara bra, men något är uppenbarligen fel.

I min värld är det obegripligt hur människor kan leva under samma tak … förlåt, hur människor kan påstå sig älska varandra och leva under samma tak, och samtidigt skrika, förolämpa, håna, förminska, nedvärdera och till med fysiskt attackera varandra. ”Ibland behöver man lätta på trycket” är inte samma sak som att skrika. Att lätta på trycket är att få säga vad man tycker. Men om du låter någon håna dig, förolämpa dig, skrika åt dig, attackera dig med ord … bara för att den behöver lätta på trycket, om du är likadan, så är det fel, i min värld. Fullständigt fel.

Slösa inte bort ditt liv på att leva i det trasiga. Och slösa inte heller bort någon annans liv genom att stå ut och acceptera vad som är fel. Laga… eller gå.

Om du inte kan kommunicera, lär dig. Om du inte kan hantera dina negativa känslor, lär dig. Om du lever i ett förhållande med någon som behandlar dig ibland som smuts, lämna. Eller säg ifrån. Ställ krav. Om du lever med någon som hånar dig, som förolämpar dig, som begränsar dig, som förminskar dig … snälla vackra varelse, gå. Ut. Bli fri. Den personen förtjänar inte dig. Inte någon. Inte förrän den förstår att den skadar den som den kanske innerst inne älskar. Än mer, att den skadar sig själv. För den hindrar sig från att få den kärleken den annars skulle kunna få. Ut.

De viktigaste samtalen, de börjar i hemmet. Inte i mindre grupper på stan, i lokaler man hyr och så vidare. Inte bland främlingar. De viktigaste samtalen börjar i hemmet. Där byggs grunden. Där lär vi barn att vi vuxna kan kommunicera, att vi kan prata trots att vi kan ha totalt olika åsikter, trots att vi till och med kan ibland trampa snett, men ändå alltid kan lyssna, och allltid tillåter varandra att prata. Där lär vi barnen att hålla egot åt sidan och vara kärleksfulla. Där. Ingen annanstans. Där byggs respekten för samtalet som sedan äger rum utanför hemmet. Den mellan främlingar. Den mellan oliktänkare. Fred tar du inte in, den tar du med dig ut. Förstår du skillnaden?

Om du inte kan kommunicera med den som du påstår dig älska, om den inte kan kommunicera med dig, oavsett, exakt oavsett, vad det gäller … då är något fel mellan er. Lös det. För livet är alldeles för kort, livet är alldeles för vackert, för att begränsa och förminska sig själv, för att negligera sig själv, och allt i syfte att anpassa sig till någon annan, i syfte att det ska vara tyst i hemmet.

Om du inte kan kommunicera, lär dig. Om du inte kan hantera dina negativa känslor, lär dig.

Kärlek är inte en bur, vackra vän. Kärlek begränsar inte. Den skriker inte ut saker som skadar någon annan eller skrämmer. Kärlek kan bara skrika ut: ”Jag älskar dig!”. ”Jag saknar dig!”, ”Jag tänker på dig!”, ”Du är vacker!”, ”Du betyder allt!”, ”Du är så fantastiskt ut!” och så vidare. Men aldrig: ”Du är dum i huvudet!”, ”Du är en idiot!”, ”Du är ett svin!”, ”Du är så jävla ful!” och tusen andra förolämpningar.

Slösa inte bort ditt liv på att leva i det trasiga. Och slösa inte heller bort någon annans liv genom att stå ut och acceptera vad som är fel. Laga… eller gå.

kärlek är inte en bur

kärlek är inte ett avtal

kärlek – äkta kärlek – begränsar inte

den förminskar inte

den hotar inte

den skriker inte

kärlek – den äkta – den läker

den hjälper

den värmer

den tröstar

den skyddar

den bygger

den ger

 

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.