IMG_6876

När jag hatar allt

Från gång till annan tappar jag tron på vår framtid. Allt negativt jag ser, läser, hör, känner och upplever blir till slut mig övermäktig och jag – i stunden – säger till mig själv att det är kört för människan. Att problemen, dit vi kommit och där vi satt oss själva, är oss övermäktiga. Jag bygger, i mitt huvud, ibland på den känslan med fakta, med typexempel på hur dåligt det är och så vidare. I stunden.

Från gång till annan känner jag avsky (ok, jag tar i lite) för oss som art. Jag dömer här även mig. Jag reflekterar över hur vi kollektivt beter oss. Hur svårt det är för oss att ändra på våra negativa vanor. Vad vi gör mot våra medmänniskor och medvarelser. Tänker bland annat på våld i alla dess former, girighet, överkonsumtion, maktmissbruk, förtryck, missbruk överhuvudtaget, bristande insikt, hur vi behandlar barn, dödandet och jag skulle kunna göra listan lång. Jag tillåter mig i de stunderna att inte se det goda hos varken mig eller någon annan. Snarare gör jag tvärtom, jag bygger på med fakta och typexempel. Jag bekräftar för mig själv vad jag i stunden tänker och känner.

Jag blir arg, frustrerad, uppgiven, irriterad, förbannad och så vidare. Och det är ok. Jag finner det fullständigt ok.

Från gång till annan leker jag med tanken att om jag hade valet – säg att det fanns två knappar, ”Utrota” och ”Bevara” – att välja emellan att utrota mänskligheten eller bevara den, och där utrota inkluderar även mig, och allt det för att rädda alla andra arter, så skulle jag nog välja utrota. I stunden tillåter jag mig att leka med tanken och ha pekfingret på knappen.

Från gång till annan låter jag mina mörka tankar få vandra fritt. Stunder där jag just då tänker: “Stoppa invandringen!”, “Inför dödsstraff!”, “Bort med kapitalism!”, “Spräng skitet!”, “Utrota religion!” och så vidare…

Jag finner det ok att inom mig ibland känna alla möjliga negativa känslor. Från gång till annan. Jag finner det ok att jag ibland inte tror på människan, inte tror på framtiden, inte tror på någon och någonting. Från gång till annan. Jag blir arg, frustrerad, uppgiven, irriterad, förbannad och så vidare. Och det är ok. Jag finner det fullständigt ok.

Men, och detta är min poäng, jag tillåter aldrig de negativa tankar och känslor jag då och då känner … bli en del av mina handlingar. Tillåter aldrig att de blir min vardag. Jag tillåter aldrig mitt mörker förblinda mig. Jag möter inte människor med de ögonen. Jag möter inte mig själv så. Istället så accepterar jag att jag då och då, i mitt huvud, känner som jag gör. Det är ok, för mig. Jag gör allt det till ett verktyg för att förstå andra. Hur de mår, hur de kan känna och tycka och framför allt … om varför.

När vi låter våra mörka tankar ta över, när vi låter hatet besegra oss, när vi låter rädsla vägleda oss … har vi förlorat oss själva. Vi blir vad vi från början blev arga på.

Ibland, min vän, är jag väldigt negativ i mina tankar. Men i min själ, i kärnan av den jag är, är jag alltid kärleksfull, alltid varm och eftersträvar att alltid vara vänlig och god.

Hur jag lyckas behålla min kärna god, kanske du undrar? Helt enkelt genom att acceptera att jag, precis som du, har många nyanser. Men också genom att jag, precis som du, kan välja mina handlingar. Välja att låta mina mörka tankar förblinda mig, agera utifrån dem, eller låta min kärlek berika mig och då också världen jag och min familj lever i.

Valet är inte alltid lätt, men för mig ändå alltid självklart och fritt. Jag väljer att göra mitt yttersta för att vara god. I det så accepterar jag att jag då och då, i tanken, vill trycka på ”Utrota”, kanske även slå någon på käften. Men i hjärtat och i mina handlingar alltid, utan undantag, är för att bevara, för att vara snäll. Och kan därför då också se all godhet i världen. Kan se all kärlek, all omtanke, all medmänsklighet och allt engagemang som finns för en bättre morgondag.

Det är ok att vara arg, ledsen, uppgiven, förbannad, besviken i smått och stort och så vidare. Det vore konstigt om vi inte var det då och då. Vi blir det därför att vi ser att saker och ting är fel. Orättvisor. Problem. Missbruk. Miljöförstöring. Massor av fel. Det är därför vi blir arga, negativa och frustrerade. Men vi måste sedan välja mellan att vara en del av problemen eller en del av lösningen. När vi låter våra mörka tankar ta över, när vi låter hatet besegra oss, när vi låter rädsla vägleda oss … har vi förlorat oss själva. Vi blir vad vi från början blev arga på. Och utan att vara medvetna om det, utan att ens vilja det, trycker mer och mer ned på utrotaknappen.

Vi får inte låta våra mörka tankar bli våra ord och handlingar. Än mindre låta allt det gå ut över någon annan. Det är inte vilka vi innerst inne är.

Förstår du?

Vi använder cookies för att ge dig den bästa online-upplevelsen. Genom att godkänna accepterar du användningen av cookies i enlighet med vår cookie policy.

Cookie-inställningar

Här kan du välja vilka cookies som ska tillåtas på den här hemsidan.

Dessa cookies är obligatoriska för hemsidans funktion och kan inte avaktiveras.

  • wordpress_gdpr_cookies_declined
  • wordpress_gdpr_cookies_allowed
  • wordpress_gdpr_allowed_services
  • woocommerce_cart_hash
  • woocommerce_items_in_cart
  • wp_woocommerce_session_

Decline all Services
Accept all Services