på_huk

Så älska, var inte rädd

Har du stannat till och funderat på hur mycket du egentligen ärvt av den du tror dig vara? Hur mycket du håller igen dig själv därför att du från början fick lära dig att vara tyst vid bordet. Att inte prata i närheten av vuxna. Att inte störa främlingar. Att inte göra för många ljud. Att inte gå på fel sidan gatan. Att inte leka med fel barn. Att inte äta på fel sätt. Att inte vara vaken vid fel tider. Att inte leka på fel sätt. Att inte klä dig med fel kläder. Att inte prata på fel sätt. Att inte uppföra dig på fel sätt. Och vad som var rätt och fel fick du själv inte testa dig fram på. Det gjorde vuxna åt dig. I hemmet, i skolan, på träningen, hos kompisar och så vidare. Du skulle respektera, acceptera och godta vad andra sa till dig att göra och vara, utan att någon accepterade och respekterade dig. Utan att någon lät dig … vara just du. Du fick inte växa ut ur eget skal. Du kläddes med ett. Därför att du skulle passa in. Alla ville dig bara väl, sades det.

Har du funderat på hur mycket av den du är, dina tillkortakommanden, din tveksamhet, dina rädslor, din aggression och irritation, dina åsikter, ja självklart även positiva saker, egentligen är någon annans skugga som ännu vilar över dig? Och att den personens bristande insikt, den personens rädsla, vad den själv utsattes för, vad den själv fick och inte fick lära sig, de negativa såsom det positiva, blev ditt arv.

Min vän, sjung, var inte tyst. Dansa, stå inte still. Älska, var inte rädd. Lev, göm dig inte. Känn, fly inte. Var god, håll inte igen.

Har du någon gång tittat dig i spegeln och reflekterat över hur mycket du hade kunnat gjort annorlunda om ingen hindrat dig? Om du inte haft några mentala bojor. Hur lätt det idag skulle vara att säga till någon ”Jag älskar dig”, utan att ens behöva förstå om hur mycket eller lite du gör det, bara att du exakt i den stunden följer ditt hjärta och öppnar det. Hur många gånger du hade sagt ”Jag kan!” och så följt ditt hjärta och visat dig själv, för det är den enda du behöver bevisa något för, att du kunde.

Tänk om någon lärt dig att våga säga ditt hjärtas mening. Belönat dig när du gjort det. Om du om och om och om och om igen hade uppmuntrats till det. Det kanske hade gjort att du idag skulle våga säga till någon: ”Jag finner dig så vacker!” utan att oroa dig för annat än att dö utan att ha fått sagt det. Att du hade kunnat säga till någon: ”Tack för att du finns!” utan rädsla för att förlora personen dagen efter. Och framför allt, tänk om du tittade dig i spegeln och sa allt det till dig själv. Att du hade kunnat sagt: ”Jag behöver hjälp!” och vetat att du kan säga det därför att du alltid finns där för de som ber dig om hjälp. Därför att när du var liten, när du var ung, varje gång du sa: ”Jag behöver hjälp!” så fick du alltid det. Och aldrig känna att du belastade någon.

Ta fram din insida så att den blir din utsida.

Alla hinder du tycks ha, allt motstånd du tycks möta, alla osynliga fiender du verkar kämpa mot, allt som hindrar dig från att vara den din själ varje dag i viskningar skriker ut att du är, tänk om du inte behöver gå över dem, eller runt, eller under, eller genom, om du inte behöver kämpa emot. Tänk om allt du behöver göra är att göra tvärtom.

Så sjung, var inte tyst. Dansa, stå inte still. Älska, var inte rädd. Lev, göm dig inte. Känn, fly inte. Var god, håll inte igen. Var snäll, det är hur vi människor innerst inne är. Ta fram din insida så att den blir din utsida.

Den du är, den du långt inom dig känner att du verkligen är, kan du varje dag välja att vara. Kanske hade de som skulle hjälpa dig att vara en fri människa, att vara ett barn som inte behövde tänka på annat än att testa sig fram, smaka på livet, lära sig, begå misstag och prova igen, inte samma möjligheter och förutsättningar. De kanske inte visste bättre. Men vackra själ, jag vet att du vet bättre. Så slåss inte mot det som var. Kämpa för vad du vill bli. Du kan välja. Du får välja. Du är fri att välja. Du behöver inte bära andras rädslor. Du behöver inte bära andras misstag. Du behöver inte bära andras energier i din egen.

Vad du behöver är att bli medveten om vem du är, utifrån dig själv, och vem du inte är, utifrån någon annan. Du behöver klippa banden som håller dig kvar. Vilket inte är att klippa kärleken till någon. När du slår dig fri, när du väljer att gå din egen väg, att göra upp med ditt arv, att bli medveten om HUR du är, HUR du beter dig, hur du gör samma misstag andra gjorde, det är då du också kan ändra på ditt sätt. Ett steg i taget. Det är också då du gör alla fria. De som gjorde fel, dig själv och de du värnar om.

Eller så är du en som fick vara fri. Som alltid fick testa sina egna vingar. En som fick från dag ett uppleva kärlek och godhet. Som också har förstått värdet av det. Om du är en av dem, om du fick villkorlös kärlek, respekt, tid, tillit och omtanke, behöver jag förhoppningsvis inte påminna dig om att dela med dig.

Min vän, sjung, var inte tyst. Dansa, stå inte still. Älska, var inte rädd. Lev, göm dig inte. Känn, fly inte. Var god, håll inte igen.

/Daniel Mendoza

den-enda

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.