IMG_1252

715328005149743

Så många mil vi sprungit bredvid varandra. Dina öron har fladdrat åt världens alla håll och svansen alltid på topp. Lycklig över att få vara fri. Du har aldrig behövt vara rädd. Respekten har du fått och så även tilliten. Fan vad jag kommer att sakna dig!

Minns när du var en liten valp. Alla kom med råd om hur man handskas med en hund. Alla sa gör si och så så blir han bra. Jag betraktade dig, log inom mig själv för jag visste att det skulle bli lätt, du var redan bäst. Problemet var aldrig du, problemet var jag och alla förstå-sig-på. Min bakgrund och alla trappsteg jag behövde gå för att komma upp till din nivå. ”Kom igen Husse, du klarar det!” har jag ibland känt att du velat säga mig.

Tre gånger blev vi attackerade av andra hundar. Tre gånger stod du kvar bakom min rygg. Du visste att jag skulle beskydda dig. Du visste att jag var trygg. Du litade på mig och tvekade aldrig på att jag skulle stå pall. Så många gånger det var bara du och jag.

Minns du när jag skulle lära dig att du behövde hålla dig hyfsat nära mig? Du var en liten valp. Envis jäkla fan! I över två timmar stod jag kvar på samma ställe med ryggen vänd mot dig. Tills du till slut bestämde dig för att ”Ok, husse, vi gör så som du önskar dig” och kom och satte dig bredvid mig. Och när vi var ute och sprang och du tyckte att du kunde springa lite för långt fram, då vände jag om och sprang åt annat håll. Minns du? Så du sprang ikapp mig och sedan förbi. Svansen på topp, alltid på topp. Så jag vände igen om och sprang åt annat håll. Vad vi höll på, timme in och timme ut. Tills du till slut sprang bredvid mig, tittade på mig och med dina stora brunna ögon sa ”Ok, jag förstår, du bestämmer väg att gå”. En liten enkel gest med min hand och så stack du iväg igen. Frihet var du.

Nu ligger du och snarkar här bredvid. När jag gav dig mat imorse märkte jag att maten räcker exakt till just två måltider till. Imorgon är det din sista dag i den kroppen du fick. Imorgon är det sista dagen jag vandrar bredvid den som i detta liv varit min allra bästa vän. Jag kommer att sakna dig. Helvete vad jag kommer att sakna dig. 

Jag är så trött på denna värld. På människors alla spel. På påhitt och verklighet. På dubbla budskap och både vridna och böjda ryggrader. Tungor som används enbart till lögner och maktspel. Och kramar för att påstå att vi är två. Det är därför inte lätt att säga adjö. För du har alltid varit äkta. Men jag vet att det är rätt. Du behöver gå, jag behöver stå. Och världen fortsätter snurra så som den alltid gör. Vad bryr den sig om oss två.

Så många som skällde på mig för att de tyckte att jag behandlade dig fel. De ansåg att du inte fick kärlek från mig. Mänskliga känslor bedrog dem varje gång. Jag tog mig upp till högsta steg. Där du väntade ivrigt på mig. Jag tog mig verkligen dit därför att jag i dig varje gång såg att jag kanske kunde vara lite som du. Att en bit av den människan jag är, är en bit av den hunden du är. Vi har inom oss en bit av allt vad denna värld är. Du har lärt mig det. Och träden viskar till mig att jag gjort rätt.

”Han har inte mycket kvar” sa jag till barnen i höstas. Leon grät. Och inatt när du och jag satt under äppelträdet, när hela staden sov, ville jag förklara för dig vad du redan vet om. Om varför vi behöver låta dig gå. Om varför vi valt att avsluta ditt liv. Min mänskliga gestalt agerade som om vore livet en film, skapat av en vilsen människa. Så fel. Så fel. Jag är starkare än så. Under alla år har jag sagt att jag skulle göra mig av med allt om jag behövde det för att rädda ditt liv. Jag skulle så råna en bank om jag behövde pengar för att hjälpa dig. Men det du har inom dig kan vi dessvärre inte bota. Vi är besegrade. Du gick bort några steg och satte dig på avstånd. Första gången du gör så. ”Släpp taget nu min vän” tycktes du vilja säga mig.

Jag har aldrig gråtit över att ha förlorat någon i mitt liv. Aldrig haft en människa nära mig värt just i den stunden tårarna. Just nu, i denna stund, kan jag inte stoppa dem. Jag kommer att sakna dig, Aragon. Fy fan vad jag kommer att sakna dig. Och jag behöver skriva. Jag kommer att skriva ihjäl mig. För det är mitt sätt att närma mig denna värld. Det är också mitt sätt att hålla distans. Det får vara mitt sätt att säga adjö.

Imorgon väntar Smidö. Min barndomsdröm som jag förverkligade. Det får bli din viloplats. Och en ek ska vi plantera ovan dig. Jag intalar mig att detta är det bästa för dig. Jag har aldrig velat något annat än det. Det bästa för dig. 

”OM vi ska skaffa hund, så SKA den vara FRI!” var kravet jag ställde till Marielle.

Jag tror att du har varit det. Jag tror att du känt dig fri. Ingen har tagit din plats.

Ingen kan ta din plats.

Senaste kommentarerna
  • Åh Daniel… Tårarna rinner.. och jag känner så för dig o Aragon. Vilka band ni har och vilken kärlek ni delar. <3
    Ni är lika fina båda två.. Varma kramar om <3

  • Att få ta emot och att ge villkorslös kärlek, det är få förunnat! Att få möjlighet att somna in jämte sin sanna och kärleksfulla vän som sett ens själ, funnits för en, stått upp för en, förlåtit, försonats och gått vidare, måste vara det finaste en hund eller människa kan få uppleva! Han kommer alltid finnas vid din sida, bara i än FRIARE form:).

    Tänk att en hund kan få oss människor att uppleva villkorslös kärlek, och tänk… när det uppdraget är utfört, när människan fått uppleva det.. så är människan redo att ge och ta emot villkorslös kärlek själv. Hans uppdrag är klart nu är det hans tid att få vila, och springa obehindrat bland kaniner och katter och käka MYCKET mat:). Tack för att du delar, och vi alla som gått igenom samma sak, vet precis hur du känner! Och.. Det finns bara en himmel så han väntar nog på dig där när din tid kommer.. Så spara lite mat:):)
    Kram och ta hand om er… <3

  • Vilken ståtlig och vacker vän. Kram

  • Inga ord kan trösta men vilken vacker kämpe. Aragon ett mäktigt namn och vilka fina minnen och vad dessa fantastiska djur gör gott för oss människor, djur är villkorslöst och helt makalöst fina. Han kommer alltid vaka över er och finns alltid kvar i era hjärtan. Men smärtsamt.❤
    Tänker på er.

  • Djuren – dessa underbara själar <3 starkt…

  • Vackra, ståtliga Aragon. Så stolt och fri i sitt sinne. Alltid glad och välkomnande.
    Han valde den bästa av familjer och er ömsesidiga respekt för varandra syntes så tydligt och lös av värme.

    Jag är glad att jag fick äran att träffa honom.

    Jag tänker på Er och Dig och finns här när du vill.

    Apstor kram! <3