IMG_1252

715328005149743

Så många mil vi sprungit bredvid varandra. Dina öron har fladdrat åt världens alla håll och svansen alltid på topp. Lycklig över att få vara fri. Du har aldrig behövt vara rädd. Respekten har du fått och så även tilliten. Fan vad jag kommer att sakna dig!

Minns när du var en liten valp. Alla kom med råd om hur man handskas med en hund. Alla sa gör si och så så blir han bra. Jag betraktade dig, log inom mig själv för jag visste att det skulle bli lätt, du var redan bäst. Problemet var aldrig du, problemet var jag och alla förstå-sig-på. Min bakgrund och alla trappsteg jag behövde gå för att komma upp till din nivå. ”Kom igen Husse, du klarar det!” har jag ibland känt att du velat säga mig.

Tre gånger blev vi attackerade av andra hundar. Tre gånger stod du kvar bakom min rygg. Du visste att jag skulle beskydda dig. Du visste att jag var trygg. Du litade på mig och tvekade aldrig på att jag skulle stå pall. Så många gånger det var bara du och jag.

Minns du när jag skulle lära dig att du behövde hålla dig hyfsat nära mig? Du var en liten valp. Envis jäkla fan! I över två timmar stod jag kvar på samma ställe med ryggen vänd mot dig. Tills du till slut bestämde dig för att ”Ok, husse, vi gör så som du önskar dig” och kom och satte dig bredvid mig. Och när vi var ute och sprang och du tyckte att du kunde springa lite för långt fram, då vände jag om och sprang åt annat håll. Minns du? Så du sprang ikapp mig och sedan förbi. Svansen på topp, alltid på topp. Så jag vände igen om och sprang åt annat håll. Vad vi höll på, timme in och timme ut. Tills du till slut sprang bredvid mig, tittade på mig och med dina stora brunna ögon sa ”Ok, jag förstår, du bestämmer väg att gå”. En liten enkel gest med min hand och så stack du iväg igen. Frihet var du.

Nu ligger du och snarkar här bredvid. När jag gav dig mat imorse märkte jag att maten räcker exakt till just två måltider till. Imorgon är det din sista dag i den kroppen du fick. Imorgon är det sista dagen jag vandrar bredvid den som i detta liv varit min allra bästa vän. Jag kommer att sakna dig. Helvete vad jag kommer att sakna dig. 

Jag är så trött på denna värld. På människors alla spel. På påhitt och verklighet. På dubbla budskap och både vridna och böjda ryggrader. Tungor som används enbart till lögner och maktspel. Och kramar för att påstå att vi är två. Det är därför inte lätt att säga adjö. För du har alltid varit äkta. Men jag vet att det är rätt. Du behöver gå, jag behöver stå. Och världen fortsätter snurra så som den alltid gör. Vad bryr den sig om oss två.

Så många som skällde på mig för att de tyckte att jag behandlade dig fel. De ansåg att du inte fick kärlek från mig. Mänskliga känslor bedrog dem varje gång. Jag tog mig upp till högsta steg. Där du väntade ivrigt på mig. Jag tog mig verkligen dit därför att jag i dig varje gång såg att jag kanske kunde vara lite som du. Att en bit av den människan jag är, är en bit av den hunden du är. Vi har inom oss en bit av allt vad denna värld är. Du har lärt mig det. Och träden viskar till mig att jag gjort rätt.

”Han har inte mycket kvar” sa jag till barnen i höstas. Leon grät. Och inatt när du och jag satt under äppelträdet, när hela staden sov, ville jag förklara för dig vad du redan vet om. Om varför vi behöver låta dig gå. Om varför vi valt att avsluta ditt liv. Min mänskliga gestalt agerade som om vore livet en film, skapat av en vilsen människa. Så fel. Så fel. Jag är starkare än så. Under alla år har jag sagt att jag skulle göra mig av med allt om jag behövde det för att rädda ditt liv. Jag skulle så råna en bank om jag behövde pengar för att hjälpa dig. Men det du har inom dig kan vi dessvärre inte bota. Vi är besegrade. Du gick bort några steg och satte dig på avstånd. Första gången du gör så. ”Släpp taget nu min vän” tycktes du vilja säga mig.

Jag har aldrig gråtit över att ha förlorat någon i mitt liv. Aldrig haft en människa nära mig värt just i den stunden tårarna. Just nu, i denna stund, kan jag inte stoppa dem. Jag kommer att sakna dig, Aragon. Fy fan vad jag kommer att sakna dig. Och jag behöver skriva. Jag kommer att skriva ihjäl mig. För det är mitt sätt att närma mig denna värld. Det är också mitt sätt att hålla distans. Det får vara mitt sätt att säga adjö.

Imorgon väntar Smidö. Min barndomsdröm som jag förverkligade. Det får bli din viloplats. Och en ek ska vi plantera ovan dig. Jag intalar mig att detta är det bästa för dig. Jag har aldrig velat något annat än det. Det bästa för dig. 

”OM vi ska skaffa hund, så SKA den vara FRI!” var kravet jag ställde till Marielle.

Jag tror att du har varit det. Jag tror att du känt dig fri. Ingen har tagit din plats.

Ingen kan ta din plats.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa online-upplevelsen. Genom att godkänna accepterar du användningen av cookies i enlighet med vår cookie policy.

Cookie-inställningar

Här kan du välja vilka cookies som ska tillåtas på den här hemsidan.

Dessa cookies är obligatoriska för hemsidans funktion och kan inte avaktiveras.

  • wordpress_gdpr_cookies_declined
  • wordpress_gdpr_cookies_allowed
  • wordpress_gdpr_allowed_services
  • woocommerce_cart_hash
  • woocommerce_items_in_cart
  • wp_woocommerce_session_

Decline all Services
Accept all Services