Genom åren har jag fått ta del av så många kommenterar, brev, mail och inlägg om det negativa brus som vi, framför allt via dags- och kvällstidningar, får ta del av. Många ser det som ett nödvändigt ont att följa nyheterna, andra har av olika skäl valt att stänga av, att inte ta del av nyhetsflödet. Vad man gör är upp till var och en. Som vuxna har vi den friheten. Jag anser att vi vuxna behöver tänka lite utanför vår egen världsuppfattning. Vi behöver stanna till och reflektera över hur alla negativa nyheter kan påverka dem som vi vuxna har ansvar för – barnen. Hur påverkar medierna, via exempelvis löpsedlar, lösryckta citat och idén om att det negativa och avvikande säljer, dem? Bör vi kanske tänka om? Vi på Good News Magazine anser att det måste finnas en balans.

Efter att jag nyligen visat hela vårt nya nummer för mina två pojkar, efter att ha lyssnat på deras kommentarer om världen och om vår framtid, så skrev jag därför nedanstående.

Den första sa: ”Vi behöver nyheterna för att få ta del av problemen i världen.”
Den andra sa: ”Jag tycker det är viktigt med nyheterna i massmedia så att jag får en bättre bild av verkligheten.”
Den tredje sa: ”Jag tycker det är naivt att tro att man kan påverka världen till det bättre genom att lyfta fram det positiva.”
Den fjärde sa: ”Allt det negativa hjälper mig att vara nöjd med det jag själv har. Att värna om det.”
Den femte sa: ”Ju mer mörker vi får ta del av desto fler som engagerar sig och gör något åt problemen.”
Den sjätte sa: ”Människan är ond och det är väl bättre att vi lär oss att skydda oss än att tro att alla är goda.”
Den åttonde sa: ”Ur kaos uppstår ordning och därför behöver vi kaos för att få lite ordning på världen. Bra att massmedia rapporterar om allt som är dåligt.”
Den nionde sa: ”Massmedia ska ju rapportera om problemen.”
Den tionde sa: ”Men det är ju så världen ser ut. Människan är ond och det reflekteras i massmedia.”

Den elfte, hon var tyst. När övriga tio nöjt bekräftat varandra, efter alla nickningar, tog hon till orda. Det satt långt inne och övriga märkte att hon höll igen tårarna. Till slut berättade hon följande:

”Häromnatten vaknade jag av att jag hörde gråt från min dotters rum. Hon är nio år. Jag fann henne sittandens på sängen, hon höll hårt om sin nallebjörn. Jag tände lampan på sängbordet och satte mig bredvid henne för att trösta. La mina armar runt henne och frågade vad hon drömt om. Men hon sa att hon inte hade haft någon dröm. Hon sa att hon varit vaken ett tag och att det var av ett annat skäl. Jag frågade henne om vilket. Och fick detta till svar:

’Mamma, jag är rädd att världen snart går under. Att vi alla kommer dö. Jag vill inte dö! Jag vill inte att du ska dö!!! Men de i klassen säger att det snart kommer att ske. De berättar att deras mammor och pappor brukar läsa i tidningar om när världen ska gå under. Och pojkarna i skolan brukar skämta om att alla djur snart är döda, om att det inte kommer finnas några kvar när jag är vuxen! Om att tigrarna, elefanterna, vargarna, delfinerna, björnarna … om att alla de snart är döda. Det brukar också stå i tidningarna. Och ingen gör något för att rädda dem! När vi gick till badhuset häromdagen så läste vi på en löpsedel att fler och fler barn dödas i sina hem. Det stod om en flicka som blivit våldtagen av flera vuxna män i ett land. Och jag hörde några vuxna som sa att det är vanligt där! De sa också att politiker inte bryr sig om vår värld. Att alla vill ha makt. De hade hört om det på nyheterna. Lisa i klassen sa att det stämmer. Att alla vuxna bara vill ha pengar och att hon läst i sin pappas tidning om hur företag hugger ner alla träd för att de ska tjäna mer pengar. Att ingen försöker rädda dem. I tidningarna står det ingenting om de som gör snälla saker. Det står aldrig något om vuxna som hjälper andra. Bara om alla onda människor som finns. Om hur man dödar varandra. Varje dag, mamma! Varje dag dödar människor varandra, mamma! Men ingen gör något bra! JAG VILL INTE DÖ MAMMA! JAG VILL INTE ATT DU SKA DÖ!!! JAG VILL INTE ATT DJUREN SKA DÖ! JAG VILL INTE VARA RÄDD, MAMMA!!!’ skrek hon samtidigt som tårarna rann. Jag kunde inte trösta henne. Jag försökte hitta goda exempel att berätta om. Men jag fann inga.

Jag läser de tidningar ni pratar om. Jag läser samma rubriker ni anser vara så viktiga. Och mitt i natten kunde jag inte hjälpa min nioåriga dotter att förstå att världen inte kommer att gå under. Jag kunde inte hjälpa min dotter att se allt gott som görs i världen.

Det är så lätt för oss att se världen utifrån oss vuxna. Men barn har inte samma glasögon. Barn har inte samma förmåga att se bortom horisonten. Barn behöver förebilder. Barn behöver få veta att vi vuxna bryr oss. Barn behöver förstå att miljontals vuxna varje sekund gör något för någon annan. Barn behöver känna att det finns hopp. Barn behöver få ta del av allt det goda vi människor är. Men vi har istället valt att förmörka deras sinnen.

Vi har valt att göra dem rädda. För min del är det slut med det. Jag tänker inte mata mig själv med det negativa bruset. Ni kanske behöver nyheterna, ni kanske behöver tidningarna för att fortsätta vara rädda. Ni kanske behöver dem för att fortsätta hålla hatets låga tänd. Ni kanske behöver rubrikerna för att kunna nicka igenkännande mot varandra. Ni kanske behöver kunna säga: ’Ja, men det visste man ju om den typen!’ 

Inget barn ska behöva tro att världen håller på att gå under. Inget barn ska behöva ta det ansvaret. Det ligger istället i vårt ansvar att visa dem motsatsen. Det ligger i vårt ansvar att hålla lågan tänd.

Ni alla pratar istället om att blåsa ut den. Blåsa ut den för barn som knappast hunnit slita ut sina första sommarsandaler.”

Inga kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.